I helgen bar det av till Ludvika och Finnmarksturen. Jag, Johan och Johans far åkte upp på fredagen, hämtade ut nummerlappar, kokade pasta och slog upp tältet på anvisad plats. Varför arrangören valde just denna plats kan bara förklaras med att de ville ge oss tillresta campare en extra utmaning i att tävla utan sömn. Platsen var nämligen precis intill stråket som alla fredagsfestande ungdomar passerade till och från krogen. Uppenbarligen var de inte vana vid husvagnar och tält på denna plats vilket givetvis skapade ett visst mått av nyfikenhet som ökades av måttliga till stora konsumtioner av alkoholhaltiga drycker. Bortåt 4-tiden lugnade det i alla fall ner sig och klockan ringde inte förrän 6.30 så det blev ju ändå gott om tid till skönhetssömn!
Hur som helst blev det en rejäl grötfrukost, vi packade ihop tält och annan utrustning och begav oss iväg till tävlingsplatsen. Johan startade i startled 2 efter hans fina placering i Eksjö sist och jag startade i led 3. Egentligen var jag debutant i Långloppscupen men de var hyggliga och lät mig hoppa fram lite tack vare min placering på Cykelvasan.
Femhundra sugna cyklister drog iväg i en masterstart. Vi fick ligga bakom bilen en ganska lång sträcka vilket gav relativt mycket tid och utrymme att förbättra positionen. 
Inom några kilometer hade jag letat mig fram och låg strax bakom Johan när han plötsligt svänger åt sidan med punktering på bakdäcket. Jag fick senare veta att Johan bytte slangen men inte lyckats få in luft i den nya slangen och därför tvingats bryta.
Själv hamnade jag i en grupp som höll ett riktigt högt tempo på de tekniska partierna där jag fick slita hårt för att hänga med. När vi var ute på grusvägarna hade jag däremot inga problem utan kunde rulla med relativt lätt. Planen var att gå ut tillräckligt lugnt för att ha kvar gott om krafter vid Ljungåsen, vilket var ett bergspris som låg efter c:a 7 mil (2/3 av loppet). Väl där hade jag just den känslan (naturligtvis rejält trött men ändå under kontroll) och var riktigt nöjd med att ligga i den för mig lagom starka klungan. Strax efter Ljungåsen komer vi till en kort men brant backe där jag känner ett välbekant naggande i baksidan av höger lår. Upp för backen och ut i djup sugande gyttja där jag måste trycka ordentligt för att hänga med och då hugger det till ordentligt i låret – krampen hade kommit! Efter en stund kommer vi till slut ut på en grusväg med en längre nedförskörning men då har jag tappat 50 meter till klungan. Jag ger järnet för att ta ikapp men de växeldrar och jag lyckas inte ta in något – tvärtom. Jag hamnar i ett vakuum och får köra ensam en bra stund tills det kommer tre killar bakifrån som jag kan haka på – till nästa rejäla stigning. Där låser sig låret så pass att jag tvingas stanna och stretcha. Jag häver en flaska sportdryck och börjar gå en liten bit. Låret ger med sig lite och jag kan hoppa på och köra igen. Strax når jag toppen och sen väntar en stunds nerförskörning igen. Jag får en välbehövlig återhämtning och nu återstår bara en rejäl stigning innan det avslutar med fin singeltrack och slutspurten mot mål. Sista stigningen känns tuff men jag lyckas hålla krampen i schack med en låg växel och hög kadens. Efter den fina avslutande singeltracken är det bara att ge järnet in i mål. Trött men nöjd går jag i mål efter 112 km och 4 h 43 min på 20:e plats i min klass, Herrar 30.
Banan var betydligt tuffare än Cykelvasan tack vare många fler höjdmeter och mindre lättrullad asfalt/grusväg.
Tack till Johan med far som hjälpte mig med langning!
Nästa tävling för Team MestUte blir Fredrik M och Johan som åker till Hjo för att tävla multisportcupens 7:e deltävling. Kör hårt!
Fredrik L
Team MestUte 