Månadsarkiv: juli 2014

RR WCAR

Jo, då är ju WCAR sedan en tid tillbaka avslutad och det börjar bli dags att knåpa ihop något litet till historieböckerna. För de med gott minne så baissade vi oss själva innan tävlingen, var det rätt?

Sträcka 1 – 37 km paddling
Sträcka 1

Startområdet. (Bilden från Swedish Adventure Racing Series Facebook-sida)

Starten. (Bilden från Swedish Adventure Race Series Facebook-sida)

På tävlingsdagen åkte vi buss till starten som var vid Morlanda. Klockan 10:00 gick starten och det var inte stress in i det sista för en gångs skull. Starten gick på vattnet då första sträckan var 37 km paddling ned mot Tjörn. Fredrik som är en betydligt starkare paddlare än mig fick ansvara för kartläsningen vilket han gjorde riktigt bra. Vädret var till en början riktigt fint men en bit in i tävlingen började vi ana oväder på ingång. Det blev ordentligt blåsigt och regnet piskade i vattnet. Efter 24H Helags förra året kändes dock vädret som en smekning mot kinden och vi gnetade oss igenom första sträckan utan några större problem. Jag kommer inte riktigt ihåg placering och tid efter täten men det var inte så där ohemult långt efter i vart fall. Jag vill minnas att vi kom in till växling någon gång runt 16:00, dvs 6 h efter start.

Kontroll 3 på sträcka 1 (Bilden från Swedish Adventure Racing Series Facebook-sida)

Kontroll 3 på sträcka 1 ()

Sträcka 2 – 35 km inlines
Sträcka 2 – Del 1
Sträcka 2 – Del 2

Andra sträckan var 35 km inlines som började och avslutades med löpning. På kartan är det rödprickiga obligatorisk löpning och det blåprickiga obligatoriskt vägval. För att inte fullständigt falla ur ramen så gjorde jag i vanlig ordning ett långsamt byte men jag fick i vart fall med mig obligatorisk utrustning. Vi mötte två eller tre lag som fick vända då de glömt GPS-pucken eller SI-pinnen (stämplingsmojängen) och det kan jag tänka mig tär lite på moralen. Jag har ju alltid fått slita hund på inlines-sträckor och tänkte att den bästa lösningen på det är bättre material. Således hade jag köpt nya inlines och jäsikens vad de gick! Tyvärr hade inte regnet slutat utan en stor del av sträckan gick i skyfall, något som mina kullager inte uppskattade utan de checkade ut efter tävlingen. Sträckan bjöd inte på några större problem orienterings-mässigt. På väg in i Stenungsund observerade jag, som gammal spanare, en McDonalds och började genast smida planer för morgondagens mtb-tur som skulle passera där på väg tillbaka till kajakerna.

Mysväder (Bilden från Swedish Adventure Racing Series Facebook-sida)

Mysväder (Bilden från Swedish Adventure Racing Series Facebook-sida)

Sträcka 3 – 26 km trekking
Sträcka 3

Sträcka 3 var 26 km trekking. Ingen avskräckande längd på sträckan men vi hade börjat ana oråd när arrangören räknade med 4 h 30 min för bästa laget på sträckan samt började sträckbeskrivningen med ”Denna sträcka är riktigt tuff. Ta med rejält med energi.”. Vi började sträckan med att orientera en smula tokigt direkt, inget större misstag dock. Till kontroll 2 gick det alldeles utmärkt men sedan började det bli kämpigt. Vi valde att ta kompasskurs till kontroll 3 vilket vi i efterhand inte borde ha gjort. Arrangörens plan var att det var den snabbaste vägen och vi gjorde ett riktigt bra vägval. Nu valde dock himlen att öppna sig igen och bitvis hade allt sly avverkats och lämnats kvar på marken. Regnet gjorde alla småträd ordentligt hala att ta sig fram över och terrängen var i övrigt besvärlig. Det var också under tredje sträckan som natten kom och vi fick använda pannlamporna. Resten av orienteringen gick helt ok även om vi var långsamma. Tyvärr missade vi tävlingens andra tidsgräns och fick förkortad bana på den efterföljande cyklingen. Inne vid växling hade arrangören gjort varm mat över öppen eld, himmelskt gott! Tack för det.

Gudomliga TA2 (Bilden från Swedish Adventure Racing Series Facebook-sida)

Gudomliga TA2 (Bilden från Swedish Adventure Racing Series Facebook-sida)

Sträcka 4 – 80 km mtb
Sträcka 4 – Del 1
Sträcka 4 – Del 2
Sträcka 4 – Del 3

Fjärde sträckan var mountainbike och som jag redan nämnt fick vi köra en avkortad sträcka. Jag har ingen uppfattning om hur lång den var, den oavkortade cykelsträckan var 80 km. Jag gjorde ett riktigt dåligt vägval till första kontrollen och det enda positiva med det var att jag inte kommer att göra om det. Vi har förstått att vi missade en del höjdmeter i och med den avkortade banan men vi fick ändå en del möjligheter till fantastiska vyer på de kontroller vi tog. Vi hade ju rekat McDonalds på inlines-sträckan men kände oss inte tillräckligt hungriga för att stanna där. Vi fick dock höra av ett annat lag att det gick alldeles utmärkt att stanna där och genomföra lite uppfräschning av hygienen.

Det verkade bli en riktigt fin dag och vi såg fram emot nästa sträcka som var kajakpaddling. Vi hade innan tävlingen sagt att när vi hade gjort cykelsträckan så var det verkligen nedförsbacke mot mål och det var väl inte helt sant men det var i vart fall inga riktigt köttiga sträckor kvar.

Sträcka 5 – 37 km paddling (inklusive sträcka 7)
Sträcka 5 och 7

Det var precis som dagen innan en jättefin paddelsträcka men mycket trevligare väder. Fredrik fortsatte med bra kartläsning. Jag började bli trött och försökte blunda lite medan jag paddlade. Det fungerade jättebra i 1 sekund sen hanterade jag inte riktigt kursen.

Sträcka 6 – Löpning
Sträcka 6

Sträcka 6 blev också avkortad då resterande sträckor där avkortning kunde ske blev avkortade om vi en gång börjat med det. Det var i vart fall inte på något sätt skönt att springa runt på Stora Dyrön och leta kontroller. Kombinationen av saltvatten och cykelbyxor gav en friktion som jag inte saknar, vi behöver inte prata mer om det. Vi kunde nu skönja Karlstens fästning på Marstrandsön. Slutet kändes nära.

Sträcka 7

Sträcka 5 och sträcka 7 var tillsammans 37 km och nu kändes slutet som sagt var nära. Första kontrollen var dock en utmaning. Det var en klättring upp på en ö som heter Hättan. Det var en klättring som jag gärna hade undvikit i regn. Nu var ju vädret toppen och kontrollen gav oss en fantastisk utsikt. Jag har börjat se ett mönster i att arrangörer av framförallt längre tävlingar har en förkärlek för utsikt och följaktligen höga höjder när det kommer till att placera ut kontroller.

Efter kontroll 3 skulle vi ta en genväg genom en kanal. Det gick skitbra en kort bit sedan tog vattnet slut. Efter det blev det att kliva ut ur kajaken i vaddjup dy, bära kajaken några hundra meter och sedan kliva i kajaken i vaddjup dy. Inget som kunde störa vårat goda humör och vi började nu prata om vad vi var sugna på att äta efter målgång. Fett och socker var huvudingredienserna i de flesta alternativen.

Sträcka 8 – 8 km Coasteering
Sträcka 8 – Del 1
Sträcka 8 – Del 2

Sista sträckan var sådär fin som man hoppas att löpning på västkusten skall vara, det var 8 km klippor men ett litet avbrott för simning. Första delen var på Koön och vi måste tydligen ha minst en tävling per år där vi passerar ett ringa narkotikabrott. Förra året cyklade Micke och jag förbi en som gick och rökte en joint under Utmaningen. I år satt det en tjomme på en parkbänk vid första kontrollen. När vi hade passerat honom så tittade Fredrik och jag på varandra och konstaterade att han i vart fall hittat en ganska fin plats att sitta och röka hasch på.

Efter en simning som var mycket skönare än jag väntat mig var vi över på Marstrandsön och passerade lite retsamt målbågen innan vi gav oss ut på absolut sista delen av banan. Vi passerade några som satt och grillade. Det var frestande att stanna till hos de som erbjöd oss öl och grillat men det blev liksom bara inte av.

Nämnde vi att det var vackert? (Bilden från Swedish Adventure Racing Series Facebook-sida)

Nämnde vi att det var vackert? (Bilden från Swedish Adventure Racing Series Facebook-sida)

Vi fick som sista lag passera under målbågen efter drygt 35 h tävlande. Tiden var ungefär vad vi förväntat oss även om vi hade hoppats på att köra hela banan. Vi var i vart fall överens om att det var gött att få gå i mål. Det var flera lag som inte fick möjlighet till det utan blev avplockade innan sista sträckan.

Det var också gött att vi faktiskt höll ihop det helt ok sett till förutsättningarna. Vi lärde oss mycket och var väldigt nöjda med hur det fungerade med näringsintaget. Huvudingrediensen var energi från PowerBar och även om allt var bra så måste verkligen sportdycken hyllas. Brustabletter innebar absolut noll kladd och simpel logistik, smaken var ingenting man tröttnade på och inte ens Fredrik fick kramp så något bra måste det ju innehålla.

Bra att ha!

På återseende.

Andreas