En stor fisk i ett litet hav? – SPA 2013

”Det är roligare att vara en stor fisk i ett litet hav än att vara en liten fisk i ett stort hav” sa Johan efter segern i SPA 2011. Det kanske var att ta i efter en seger men nu med två raka segrar kanske vi får lov att säga att team MestUte är en stor fisk i vattenpölen Multisportandepoliser?

Vi hade innan tävlingen sagt att vi åkte dit för att försvara vår titel och det var verkligen skönt att infria – främst våra egna – förväntningar och mål. Vi vet att det finns mängder av vältränade kollegor runt om i landet men vi var också ganska säkra på att få tävlade civilt i den omfattning som vi gör, särskilt tillsammans. Det skulle visa sig att vår rutin skulle spela en inte helt oviktig roll.

Välpackad buss.

Välpackad buss.

Tävlingen var, som vanligt, uppdelat i tre etapper. Effektiv tävlingstid för vinnarna var beräknat till 20 timmar.

Etapp 1

Etapp 1 startade midnatt mellan torsdag den 19 september och fredag den 20 september. Vi hade fått ut de flesta kartorna och hunnit läsa in oss på dem under kvällen. Tävlingen startade dock mitt i Höör med en rogain-orientering som vi fick kartor till först efter en kortare löptur genom Höör, ledsagade av en polisbil med blåljusen påslagna. Som sig bör när ett SPA startar!

Starten på torget i Höör

Starten på torget i Höör

Rogain innebär att kartan har ett antal kontroller som de tävlande får ta i valfri ordning, ett ypperligt sätt att sprida ut startfältet lite då det är högst osannolikt att alla tar samma vägval. Vi sprang på helt ok och även kartläsningen gick ganska bra. Vi kom in till växlingen några minuter bakom Piketen Stockholm som ledde och efter växling gav vi oss ut på inlines.

Jag gjorde ganska omgående en orienteringsmiss då jag hade lite svårt att se på kartan vilken väg vi skulle ta ut ur Höör, 50 000-del är inte alltid så tydlig. Bortsett från det så gick även inlines-sträckan helt ok.

Vid växlingen ut på etappens tredje sträcka, en mtb-sträcka, så fick vi veta att vi tappat ytterligare mot Piketen samt att inlines var deras sämsta gren, vi låg nu 12 min bakom. Läge för panik? Vi hade ju siktat på att vinna och även varit korkade nog att berätta det för alla som frågade. Det var här jag påstår att vår rutin spelade roll. Istället för att stressa vilket innebär misstag så körde vi på som vanligt. Vi visste att en tävling på 20 timmar inte skulle avgöras någon timme in i tävlingen. Cyklingen var fin och vi kände igen delar av den från när vi körde Frosta Adventure Race i våras. Sträckan var delvis på mtb-ol-karta (skriver man så?) vilket var roligt. Vi hade nu lämnat Höör bakom oss och skulle till Stockamöllan där det låg en kanot och väntade på oss för 90 minuters paddling.

Om inlines var Piketen sämsta gren så var vi nog lite rädda för paddlingen. Vi hade tränat en gång innan tävlingen. Delvis eftersom det är lite logistiskt bökigt för oss men framförallt så nedrans tråkigt jämfört med surfski som vi paddlar i vanliga fall. Oj så fel vi skulle ha både om vår kapacitet och om roligheten! Sträckan gick medströms på Rönne å som slingrade sig fram genom den skånska myllan. Det var natt och dimma så pannlampan skapade bara en vägg framför oss, jämför att köra bil med helljusen påslagna vid dimma. Tack och lov så var det månklart och vi hade viss hjälp av månen. Det som gjorde paddlingen så rolig var att det fanns mängder av fallna träd, stenar och även något mindre vattenfall (typ 3 dm men ändå). Otaliga gånger fick Johan som satt längst fram hoppa ut och dra loss oss, balanserandes på hala stenar. Kombinera allt det med månklar natt utan pannlampa så har du hur kul som helst! Vi var heller inte så sopiga på paddlingen skulle det visa sig…

In till växlingen hade vi tagit in på Piketen så pass att de var kvar vid växlingen när vi kom dit. Vi försökte växla så fort det bara gick men var tvungna att byta till torra tröjor och en skaljacka (Haglöfs Endo fungerade även i Skåne) då vi frös något fruktansvärt efter paddlingen. Vi kom dock raskt ikapp Piketen och hängde ihop skapligt ett tag. Fredriks mage ställde dock till bekymmer och vi fick stanna några minuter för att lösa ett bekymmer som det inte gick att vänta ut. Vi kom sedan inte ikapp Piketen förrän i slutet av cyklingen då de stått och letat efter en kontroll som saknades/var stulen/uppäten av troll. Därifrån gjorde vi mer eller mindre sällskap in till etappmålet i Norra Rörum. Piketen fick, helt korrekt kanske tom lite snålt, 4 minuters avdrag eftersom de letat efter en kontroll som inte fanns.

Etapp 2 skulle starta 12:00 och klockan var nu 08:06. Äta, duscha, fixa utrustning, sova – ungefärlig prioritetsordning. Vi hann i vart fall få 45 minuters sömn i bagageutrymmet på bussen. Jag har sovit på bättre ställen…

Om du ska sova tillsammans med ytterligare två vuxna i en minibuss, ställ den i skuggan. Och öppna dörrarna Ett gratis tips.

Om du ska sova tillsammans med ytterligare två vuxna i en minibuss, ställ den i skuggan. Och öppna dörrarna Ett gratis tips.

 Etapp 2

…startade som en omvänd jaktstart. Då vi låg på andra plats startade vi 4 minuter före Piketen som ledde. Första sträckan var inlines tillbaka till kanoterna. Vi visste att vi var starka på paddlingen och hade ingen lust att låta Piketen få vittring på oss. Jag gick på rött i stort sett hela sträckan då skidåkar-Johan och skidåkar-Fredrik drog upp ett tempo jag knappt behärskade. Vi åkte i vart fall fort då vi körde om väldigt många lag som startat före oss.

Ett snabbt byte för att hoppa i kanoterna igen. Mycket nöjda kunde vi konstatera att Piketen förmodligen tappat redan på första sträckan, men nu var vi jagade. Paddlingen gick fort även i dagsljus och vi paddlade om ytterligare lag.

Efter paddlingen var det en mtb-sträcka som det inte finns så mycket att säga om mer än att slutet var häftigt. Lika mycket som mina lår grät, lika mycket skrattade cyklist-Johan åt serpentinstigningen upp till växlingen ut på en riktigt, riktigt fin löpsträcka i Söderåsens nationalpark.

Söderåsen var inte vad en fördomsfull sörmlänning hade förväntat sig av Skåne. Det var en djup dal som vi dessvärre skulle ned i. ”Dessvärre” eftersom cyklarna låg kvar på åsen och väntade på oss och jag nu började bli lite mosig, dels av tävlingen i sig, dels eftersom jag sovit 45 minuter sedan morgonen innan. Vi kravlade oss i vart fall runt löpningen, jag med inte obetydlig hjälp av Johan och Fredrik. Någon av dem drog mig men jag minns inte vem så båda får en dunk i ryggen.

Cyklingen från Söderåsen var sådär att man inte ville sluta skratta. Fantastisk lövskog med fina stigar! Dessvärre slutade den och övergick i asfalt, då slutade man skratta. Vi började nu känna av tröttheten och tempot sänktes, tack och lov var det inte så långt kvar.

Etappens näst sista sträcka var en rogainorientering på Skåne Djurpark. Vi rörde oss knappt snabbare än vad en barnfamilj brukade göra på djurparken. Hur mycket skulle vi tappa mot piketen? Vi fick ingen exakt svar från funktionärerna mer än att de inte var långt efter. Sista cyklingen in till torget i Höör var gjord i ett nafs och nu skulle bara en zipline genomföras. Tiden hade stannat men om inte alla i laget genomförde momentet skulle det bli tidspåslag. Som om man inte skulle vilja slänga sig ut från ett hus?

Mitt i prick! (observera den välta soptunnan och segergesten)

Mitt i prick! (observera den välta soptunnan och segergesten) © marr.se

Vi slängde oss ut från huset, vissa mer våldsamt än andra, och ställde oss och väntade på Piketen – och väntade. 16 minuter hann gå innan de dök upp vilket innebar att vi nu ledde tävlingen med 12 minuter! Jäjj!

Nu var det kroppsvård, materialvård, tältuppslagning, pizzaätning och kartrek på schemat. Merde! så trötta vi var. Det blev ett rappt kartrek då sovsäckarna hägrade. Vi var till och med så trötta att vi hoppade över rödvinsglaset vi hade planerat till pizzan. Förstår ni att Johan nekade rödvin?! Jag repeterar, Johan var så trött att han tackade nej till rödvin. Var det ett bra eller dåligt tecken – ingen visste.

 Etapp 3

Den stora massan startade redan 0600, ledarna (vi) startade 0700 med jaktstart för dem som låg inom en timme efter oss. Det var bara piketen som gjorde det och de startade 12 minuter bakom.

Paddling på Sätoftasjön och Östra Ringsjön var första sträckan och det var dimmigt som bara den. Vi valde bort raka vägen då det inte fanns så mycket mer att sikta på än gröt till förmån för det fega alternativet att följa strandlinjen för att lättare kunna navigera. Det skulle visa sig vara ett bra val.

Min hat-gren inlines följde. Hatet berodde på att jag fick slita rejält varje gång skiten skulle på fötterna. Sträckorna såg ut som så att Johan och Fredrik for iväg, jag tog i allt jag hade med mina fåniga, korta, ineffektiva skär, jag försökte flåsa/skrika åt dem att jag tappade, de väntade in mig – repetera.

En bättre sträcka följde, rogainorientering. Vi gick bra på kontrollerna och höll bra fart. Vi visste ju att Piketen jagade. 35 minuter senare var vi tillbaka vid växlingen och skulle vi nu ut på en lång cykling. Vi frågade hur långt efter oss Piketen hade växlat ut på rogainen och fick till svar att de ännu inte dykt upp. Va?! Ännu inte dykt upp? Hade vi dragit ifrån ytterligare 23 minuter på de första 90 minuterna? Tydligen. Senare fick vi veta att de hade försökt att gå rakt över sjön och paddlat helt galet.

Det var med en lätt bismak av guld vi gav oss ut på cyklingen. Det var inga större svårigheter som skulle möta oss orienteringsmässigt och vi hade nu råd med en hel del fuck ups som punktering, dåligt skytte, Fredriks mage med mera. Hade gårdagens cykling varit festlig så var nästan den här jättefestlig. Sträckan var i stort sett på Skåneleden och bitvis var det tekniskt och gött medan det på andra delar var sådan där underbar lövskog, lööv it! (ledsen för den, kunde inte låta bli).

Skyttet följde, 4 bom på 9 skott för laget. Vem som bommade 2 skott är irrelevant då det är en lagsport (jag bidrog faktiskt med hygglig orientering stora delar av tävlingen).

Hans skor är 22 gram lättare än våra...det är bara därför han ligger före oss.

Hans skor är 22 gram lättare än våra…det är bara därför han ligger före oss. © marr.se

Bara två sträckor kvar!

Bara två sträckor kvar! © marr.se

Nu var det 45 minuters inlines kvar innan vi kunde slänga i kanoterna för 30 minuters paddling in i mål. Det var nästan skönt att knyta på sig sina inlines och veta att det var sista gången. Det var även en ganska snabb sträcka vilket bidrog till glädjen, enligt GPS-klockan var jag uppe i 39 km/h som snabbast – tumme upp!

Dimman hade nu lättat och vi siktade rakt på mål. Efter 18 timmar och 6 minuter effektiv tävlingstid klev vi genom målbågen som segrare. Så. Förbannat. Skönt!

Podiet

Vi vill så här i slutet av världshistoriens längsta blogginlägg tacka några.

  • Alla deltagare för gött motstånd.
  • Arrangörerna för en väldigt fin bana och ruskigt goda hamburgare.
  • Vår assistent eftersom vi aldrig hade klarat det utan dig.
  • Länspolismästare Mats Kirestam för att du tycker att friskvård är något att satsa på.
  • Våra närmsta chefer som även de tycker att friskvård är något att satsa på.
  • MestUte för att vi har så bra utrustning och är så snygga i kläder från Haglöfs.
  • Inov-8 för att vi aldrig halkar (och är snygga).
  • Eskilstunapolisens Idrottsförening för all stöttning.
  • Våra familjer som står ut med all träningstid och fåniga inköp (ja, det perfekta antalet löparskor är n + 1).
  • marr.se som låter oss använda hans bilder. Se fler bilder på http://marr.se/spa-2013-bilder-swedish-police-adventure/
  • Säkert många fler…

Hoppas att vi ses nästa år då korta polis-SM i multisport arrangeras i Eskilstuna.

Ha en bra dag!

Andreas

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s