Dagen efter HÅEC…

…mår man som man förtjänar. Framförallt är benen stela, men även rygg och mage – måste bero på min excellenta paddelteknik 😉
20120701-232436.jpg

20120701-232446.jpg

20120701-232454.jpg

Paddlingen blev ju på plattvatten och även om man inte tror det så blir det på sätt och vis jobbigare eftersom man tvingas ligga på hårdare hela tiden för att inte tappa tempo. I forsen får man ju hjälp med farthållningen av sig självt, så länge man håller sig upprätt! Jag växlade ca 18 min efter täten vilket jag är mer än nöjd med!

Efter växlingen började dock det jobbiga! Löpning som normalt tillhör en av mina starkare sidor kändes inte alls bra. Jag blev fort stum och kunde inte alls trycka på uppför. Så fort jag försökte fick jag spykänslor. Efter några försök för mycket blev jag inte av med dem heller.. Därför kunde jag varken äta eller dricka under hela löpsträckan, vilket ganska snart resulterar i att både huvud och kropp påverkas negativt. Så småningom tog jag mig i alla fall över toppen och det kändes lite lättare på nervägen.
20120701-232506.jpg

20120701-232500.jpg

Vid växling till cykelsträckan var jag ganska mör och seg i benen. Jag började i lugnt tempo för att ge benen en chans att återhämta. Jag fick i mig lite vätska och det började kännas lite bättre. Men snart började höjdmeterna komma och buggarna var uppenbarligen inte i form… Ett tag kändes det som att jag skulle vara glad om jag bara tog mig i mål. Dessutom lossnade framväxeln från sin infästning som efter lite mekande gick att använda, men bara på lilla drevet.. Som tur var var det det viktigaste drevet i stigningarna!

När jag cyklade genom banan innan tävlingen hade jag förstås cyklat fel. Den långa grusvägen mot Årebjörnen var inte alls grusväg! Det var stig som gick parallellt med grusvägen, vilket inte gjorde det lättare! Men till slut kom jag i alla fall fram till Årebjörnen och visste att det vankades lite utförsbackar! Välbehövligt! Snart var jag inne vid Åre och gav mig på sista tunga stigningen upp till dowhillbanan. Den kändes sjukt mycket längre och brantare än när jag körde den med pigga ben! Hur jag kom upp vet jag inte, men upp kom jag och den riktigt roliga serpentinen tog vid! Den här gången höll jag mig på cykeln och lyckades knipa en plats med en sen inbromsning. Det kändes skönt med tanke på alla som cyklat om mig tidigare! Därefter var det en lättcyklad sträcka in till Åre torg och målgång! Grymt skönt att få vila benen och känna livet komma åter…

Det blev en 51:a plats på 6 h 22 min.

Pallen:
1 Scott Cole, 5 h 5 min
2 John Andén, 5 h 8 min
3 John Karlsson, 5 h 10 min

Martin Stenmark på banketten

20120701-232842.jpg
I efterhand, när man fått smälta intrycken lite, tycker jag att tävlingen var riktigt rolig! Banan var tuff men rolig! Addera lite fors nästa gång så blir det ännu roligare!

Jag känner mig redan sugen på att anmäla mig till nästa år! Men med lite bättre förberedelser 😉 och ett insidertips är att det blir betydligt fler Team MestUtare på startlinjen!

/Fredrik L

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s