Nattjobb, tårta och långpass

”Running is a big question mark that’s there each and every day. It asks you, ‘Are you going to be a wimp or are you going to be strong today?'” – Peter Maher, Canadian marathon runner

Ja mes eller stark på min 33 årsdag var frågan. Jag hade sovit 5,5 h efter nattpasset och fått i mig en omelett som brunch och något senare dök några familjemedlemmar upp för att äta tårta. Efter en stund blev jag rastlös och bestämde mig för att jag skulle springa 27 km. Till Vilsta (3,5 km) och sedan två varv på det ganska tuffa milspåret och tillbaka. När jag tänkt färdigt tog jag på mig löparkläder, ryggsäck med vatten och gav mig ut.

Jag öppnade väldigt lugnt de första kilometrarna. Lagom för ett långpass tänkte jag, med vetskap om att jag nästan alltid springer för fort. Pulsen låg mellan 150-160 slag per minut och jag kände mig knappt anfådd. Jag hann tänka mycket och var nästan förvånad när jag sprungit 1 mil på 50 min. Jag hade min vana trogen höjt tempot och valde att ta det lugnare igen.

Vid 15 km började det kännas i benen och vid 18 km tänkte jag att ”det är efter 18 km långpasset börjar”. Precis vid 2 mil, som passerades på 1 h 45 min, kom första krampkänningen i högervaden och dessutom en väldigt lång uppförsbacke. Jag tog det lugt i backen tills min granne Jocke (stark löpare som fuskat en del med multisport) kom bakifrån i bra fart och klappade mig på axeln. Jag fick lite extra energi och hakade på ett par hundra meter innan han vek av på ett annat spår. Jag fortsatte i bra fart en stund till men kände mig nu rejält trött i låren och det krampade bra i högervaden. Tempot gick åter ner.

När jag sprungit färdigt i Vilsta och var på väg hemåt gick det sakta, strax över 6 min per km. Jag hade så ont i låren att jag valde att stanna och gå lite. Big mistake. Efter det kom jag inte igång igen och jag fick gå de sista 2 km skamset. Totalt blev det 25 km på 2 h 15 min. Helt ok trots allt.

Så var jag en mes eller var jag stark? Varken eller skulle jag vilja påstå. Långpass kräver förberedelse i form av sömn och mat. Det kräver även att man har med sig energi och salt i nödfall. Nu fick jag trycka i mig resorb och värktabletter efter passet istället men det funkar ju det med.

Ha det gott!

Martin

Annonser

2 thoughts on “Nattjobb, tårta och långpass

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s