Fjällmarathon

Efter 3 dagar med actionfylld forspaddling i Dala-Floda åkte jag och Caroline vi vidare norrut till Vålådalen. Har skulle det springas fjällmarathon. 43km, 1800höjdmeter i Duo Mix klassen.

Ingen kajak-drop-off, inget pumpa MTB däck, inget krångligt logistik schema. Bara åka buss till starten i Edsåsen. Alltid lika konstigt med de minimala förberedelserna som behövs när man ”bara” skall springa.

Starten gick, vi låg någonstans mitt i fältet nedför backen och in i första stigningen. Det var ett riktigt tåg av löpare, men hyffsat tempo. 600 höjdmeter de första 6 kilometrarna. När vi kom upp ur skogen och ut på fjället blev stigen bredare och vi kunde gå på lite hårdare. Det var vändpunkt vid första stämpelkontrollen på första toppen, Välliste. Vi höll utkik efter andra mixlag, och såg ett framför oss.

Vi tog en ganska hård utförslöpning, högt tempo, passerade många. Efter vätskekontrollen i Ottsjö efter 14km väntade ett lång, ”svagt” motlut. Det gick att springa ganska mycket. Vi passerade nedanför Hållfjället och sprang ned mot Nordbotten. När man kom ned från fjället in i skogen var det alltid mycket blött och lerigt. Tur att vi har så bra skor. När vi kommer in i andra vätskekontrollen efter 27km ser vi ledande mixlag sticka iväg. ”Ingen rusning nu, vi kör vårt race” – tänker jag. Det var nog en bra tanke.

Här kommer banans brantaste parti när 200 höjdmeter skall plockas på en kilometer. Med ledarna bara någon minut framför är det svårt att hålla igen. Vi går hårt uppför branten, passerar snart upp i ledning. Vi är grymma och får en rejäl lucka! Men sedan kommer väggen. Väggen. Det var bara en liten löjlig svart basker och vita hanskar som saknades när jag kör pantomim teater på väg på Otfjället. Caroline fick ta väskan, sedan mig på lina. Vi stod praktiskt taget stilla upp mot banans högsta punkt. När jag tömt systemet helt, och kunnat få i mig lite energi igen har 3 lag passerat. Vi får dock upp farten lite och kan försvara 3e platsen sista 5km.

Sällan har väggen varit så hård. Sällan har det kännts så bittert att komma 3a. Men det var 43km som räknades den här gången, inte 28, 32 eller 35km. Tillråga på allt så stod jag för en riktig faceplant i ett blockstensparti när jag var som klenast. Risken finns att en stukad tumme sätter stop för SM i helgen.

Fredrik M

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s