Som vi redan aviserat så kunde inte Fredrik tävla på grund av sjukdom, utan jag (Andreas) fick hoppa in istället. Vi kom till Höör sent på fredagskvällen, men eftersom boendet låg på TC (tävlingscentrum) så fick vi ändå bra med sömn. Det medförde också att morgonens bestyr gick smidigt eftersom vi inte behövde packa, städa och ta oss till TC, nu kunde vi äta, hämta kartor och så vidare i lugn och ro. Guldstjärna i min bok till de arrangörer som tänker på närhet till boende.

Första sträckan var paddling och vi paddlade Acron. Jag skulle ju inte ha tävlat och vet inte riktigt varför det inte blev surfski, gissar på lika delar dåliga träningsförhållanden och bökigt att transportera två surfskis + mtb till Höör. Det tråkiga är att den enda, som innan tävlingen, kunde styra en Acron bra var Fredrik. Johan lärde sig dock blixtsnabbt och vi låg ”bara” 11-12 minuter efter täten efter första paddlingen. Vi hade bestämt oss för att ta det lugnt och fint på första paddlingen, hellre någorlunda rakt än paddla som attans och paddla från strand till strand.

Paddling i Acron. (bild från marr.se)

Andra sträckan var den långa mtb-sträckan. Det var väldigt fin cykling med relativt mycket stig. Det känns som att jag har skrivit det förut men Johan är stark på cyklingen (och löpningen med för den delen) och jag kämpade för att hänga med. Jag har ingen uppfattning om hur långt efter täten vi låg när vi växlade ut till tredje sträckan men vet att vi cyklade ikapp och om ett herrlag som jag tror var JLC.NU.

Tredje sträckan var en lång och ganska svår orientering. Vi gjorde inga dundermissar orienteringsmässigt, så vitt vi förstår i vart fall. Det vi vet är att JLC.NU gick om oss någonstans på banan. Jag kände definitivt av Johans monstertempo från cyklingen, mina ben   led och vid varje motlut så gick jag på rött.

För att visa hur lätt det var visslade jag hela sträckan. (bild från marr.se)

Växling till andra mtb-sträckan. (bild från marr.se)

Fjärde sträckan var en kortare mtb-sträcka tillbaka till TC där vi skulle ge oss på nästa vända i kanoten. Det var skönt och mina ben längtade efter att få sätta sig i kanoten. Det finns inte så mycket att säga om vare sig fjärde eller femte sträckan. De genomfördes utan några större konstigheter.

Sjätte sträckan var återigen mtb. Jag var nu inte bara trött i benen utan även i huvudet och blev lite tveksam vid några kontroller vilket tog tid. Gah! Det känns så onödigt i efterhand men där och då ville  jag vara säker på att vi cyklade rätt.

Tillbaka i TC stämplade vi ut för att ta sista sträckan som var löpning. Johan var i vanlig ordning oberörd av dagens tävling och kopplade på mig en draglina. Nu gick orienteringen bättre och jag kunde hålla ett högre tempo när han drog mig. Vi kunde ta oss i mål på 5 h 50 min och 2 sek vilket gav oss en fjärdeplats.

Målgång

En fjärdeplats av sju startande lag säger inte så mycket men sett till tiderna uppåt och bakåt så är vi relativt nöjda och ser positivt på fortsättningen. Vi hade 12 minuter upp till tredjeplatsen medan det var nästan 35 minuter till femteplatsen. Självgoda som vi är så tror vi att vi, när vi kommit igång med paddlingen, kan kapa en bra bit av de där 12 minuterna som vi hade upp till tredjeplatsen. Med det säger jag inte att vi kommer att ligga topp tre framöver på Svenska cupens tävlingar. Det är svårt att sia om resultat i Svenska cupen eftersom det är så olika uppställningar på varje tävling, men vi borde kunna minska avståndet till toppen i vart fall.

Segrarna – Team Stockholm Extreme (mix), MölndalOutdoor Dam2 (dam) och Sportson Skövde (herr)

/Andreas

Igår var tanken att Johan, Martin och Micke skulle ha kört långa löpklassen i Tullinge Rogaining som arrangeras av Adventure Racing Stockholm. Dessvärre gjorde skadekänningar på Martin (verkar inte vara någon fara utan mer än försiktighetsåtgärd) och alldeles för mycket arbete för Micke att det ställdes in i sista stund.

Jag fick en ledig förmiddag vilket gjorde att Micke och jag lurade med varandra på ett långpass löpning. Eftersom det regnade så räknade vi med att skogen skulle vara mer äventyr än vi var sugna på, således blev det mitt första asfalt/grusvägspass på år och dar.

Det var faktiskt helt underbart att springa i ett ljummet (nåja) sommarregn (nåja), eller det var i varje fall mycket bättre än snöfall. Vi pinnade på och sprang och snackade skit. Sällan har fyra nyanser av brunt och grått varit så fint, men lite mer vårblommor hade inte suttit fel. 2,5 mil fick vi ihop och kunde lägga oss på soffan med gott samvete.

Snart rasar mina gamla tights sönder fullständigt men jag kan inte med att slänga dem. Anledningen är att Haglöfs valde att ha benfickor på modellen vilket jag inte sett på några tights sedan dess. Fantastiskt bra att ha och rymmer lätt handskar, energi, kompass, mobil osv. Kom igen Haglöfs…ge mig en ficka…eller två!

Snälla ge mig en ficka…eller helst två!

Ha en bra dag så ses vi på Vårspringet på tisdag.

/Andreas

Vi var tydligen inte så många som tyckte att det skulle bli kul med orientering, endast tio startande. En kombination av att jag hade lite tidspress (skulle iväg och spela rinkbandy senare på kvällen) och att jag inte orienterat på väldigt länge gjorde att jag valde mellanbanan på 4,3 km.

Kartan med mina vägval

Ni får ha lite överseende med min inritning av vägvalen, jag gjorde det i Power Point

Det var ingen jättesvår orientering men som så ofta tittade jag inte så noga på kartan utan sprang till fel brant vid första kontrollen. Eftersom banan var gafflad så satt det en kontroll där men som tur var så kollade jag kontrollens nummer innan jag stämplade. Bortsett från det gick det mesta smärtfritt. Efter den andra kontrollen sprang jag dock ned i det mörkgröna på kartan, det visade sig vara rejält översnöat slånbärssnår. Det var bara att trassla sig loss och springa runt. Det enda vägvalet som jag i efterhand kan känna var galet var mellan kontroll sju och åtta. Jag borde ha sprungit tillbaka till korsningen jag kom ifrån och där svängt höger/norrut.

Om man tänkt prova på multisport eller redan tävlar så är orienteringen viktigt och de här tillfällena är väldigt nyttiga att ta tillvara på. Nu var det ingen annan som kunde köra men i normalfallet så brukar vi springa ihop så att vi kan diskutera vägval tillsammans, inte helt enligt regelboken men vi brukar sällan vinna tävlingarna ändå

För de som är intresserade av att köra Nattserien och senare Vårspringet så finns det ett schema här http://eol.se/File/Arrangemang%20i%20Eskilstuna%202013.pdf eller här:

OL-arrangemang 2013

Kostnaden är för de som inte är medlemmar i någon klubb. Har man tänkt att springa några tävlingar tjänar man ganska snart på att bli medlem.

För de som undrar hur tävlingen gick så finns resultaten här: http://www1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_476410/cf_87178/Resultat_nattserien_130226.PDF

Syns vi i Ärla på tisdag?

Ha en bra dag!

Andreas

Vi valde dock att…som vanligt…köra ett långpass. Veckan har bjudit på mycket snö vilket märktes i skogen…det väckte minnen från sommarens mosslöpningar. Benen är skönt möra här i soffan…

Vi var sju startande och det är alltid kul att vara många som tränar. Hinner vi upp i tvåsiffrigt innan långpassen är över?

Hans spårar upp på berget bakom vattentornen

Johan är som alltid stark

Det blev en sväng bort till Skjulsta och Oxbacken (var det så den hette?)…vi hade dock svårt att hitta den trots att vi sprungit i den ett otal gånger…

Stigen upp mot toppen hade ändrat skepnad

Drygt två timmar blev det iaf…gött!

Ha en bra vecka så kanske vi ses i skogen!

/Andreas

Jag får erkänna att jag är lite klen och inte uppskattar hård löpning i för mycket minusgrader. Idag var det dessvärre plusgrader vilket har gjort kaoz med snön. Merde! Kan det inte bara få vara snö från december till mars? D

Kan det inte bara få vara så här?

När jag var ute på förmiddagens barnvagnsrunda så kände jag att underlaget och luften bjöd in till intervaller. När jag kom hem bad jag min kära fru om 1 h ledigt och gav mig av.

Det blev sex stycken 3-minutersintervaller med 45 sekunders vila. Det kändes förvånansvärt bra. Efteråt mådde jag lite illa men var trots det glad som en speleman! Skönt att benen inte fullständigt checkat ut trots den miserabla hanteringen av dem.

Ser ni motvinden?

Underlaget krävde dock ståldubb och mina gamla Icebug börjar sjunga på sista versen. Dessvärre var modellen jag ville ha slut för säsongen och det var bara att leta nya lösningar. Trillade över best-grip.se som är en lokal firma som säljer lösdubb till allt från lastbilar till skor. Tog mina gamla löparskor och dubbade dem. Gick alldeles utmärkt att springa i.

Dubbat och klart

Jag läste i början av året på http://multisportbloggen.se/100-dagar/ om en utmaning att hålla sig från kakor, glass, godis, alkohol och läsk i hundra dagar. Bara för att se om jag med min dåliga karaktär skulle fixa det så hoppade jag på. Har idag 73 dagar kvar och det känns hur lugnt som helst. I ärlighetens namn så var jag så feg att jag lade in tre tillfällen när jag får äta fikabröd, mitt barns kalas, fettisdagen och ett 65-årskalas jag tänkte besöka. För att väga upp det har jag även lovat att inte börja röka eller dricka kaffe under de här hundra dagarna.

Ha det bra!
Andreas

Vi möttes i Vilsta och styrde ut mot Björsund…vädret var…grått.

Johan dricker alltid Campari när han cyklar.

SMHI bjöd på någon plusgrad och fint, fint duggregn…fan-tastiskt!

Johans obligatoriska mina-glasögon-pajjar-och-jag-måste-laga-dem-stopp.

Från Björsund blev det typ längs vattnet till Torshälla. In till stan passerade vi Närjeholme…vad i hela helsefyr är Närjeholme för område? Johan hade en teori om att det blir zombieland på natten…jag kunde inte säga emot.

Eftersom Johan för första gången nånsin missade tiden på ett träningspass så kom jag hem efter 2:45 h och 64 km. Lagom i öststatsväder och dubbdäck.

Styre från vänster...bland det bästa jag gjort.

Nu siktar vi mot söndagens långpass. Det blir 2 h obanad löpning med inslängda stavgångsintervaller var 20-25 minut.

Ha det bra!
Andreas

Snön hade fått en liten, liten skorpa av skare och det var faktiskt ganska jobbigt. Det var Johan, Micke och jag. Jag har inte riktigt fått igång det där riktiga suget än så det var skönt med lite draghjälp.

Efteråt var det raka spåret in till jobbet för sista passet fram till augusti. På julafton började min mammaledighet. Det var en go trötthetskänsla i kroppen och kändes som ett värdigt avslut

Micke tappade något som han letade efter.

Johan spårar i någon annans spår.

Jag fick en straffrunda av Johan för att jag stannade och tog kort.

God fortsättning!

Gårdagen resulterade i rejält med snö så nu skulle det pulsas! Som vanligt frågade Johan lite försynt vad min plan var…som om han inte redan bestämt det…

Det blev Djurgården bort mot Hugelstaskogarna. Hugelsta är för Johan vad soffan är för moi…en plats där man känner varje vrå. Vi hann inte mer än komma av Strängnäsvägen innan det började bli lite trögsprunget…saaatan vad snö det var! Mitt fantastiska löpsteg led av underlaget…

Emo undrar varför vi inte springer fortare...han trodde att vi skulle vara ute i max 30 min...sucker!

En bit in i skogen började Johan berätta om en jägare som för bara några dagar sedan blev attackerad av ett vildsvin…jättekul historia i en mörk skog full med ca en miljard djurspår. Tydligen var attacken HELT oprovocerad…de hade inte ens träffats tidigare…plötsligt hade besten kommit ut ur ett buskage och mosat in betarna i ljumsken på mannen…millimeter från pulsådern! Just där och då kändes det jävligt ovärdigt att bli mördad av en gris…

Johan fortsatte sin känsla för när man berättar vad genom att säga ”han hade inte ens hunden med sig…heeelt oprovocerat…” Upplyftande när Johan släpat med sig Emo :-/

Vi sprang vidare och helt plötsligt dyker en vildsvinsåtel upp 7 m bredvid…nämenvafan! Om jag var ett vildsvin och det var 3 dm snö i skogen skulle jag inte lämna en åtel utom synhåll. Jag började ångra att jag aldrig tar med mig pistolen ut på löpturerna…eller i vart fall en Rambokniv…

Som ni förstår överlevde vi…dock inte mina ben. 15 km/1,5 h med mestadels snöpuls mosade mina ben…men på ett bra sätt.

Ta vara på vädret!
Andreas

Snabb kille

Jag kunde inte motstå att knäppa ett bidrag till valfri filmfestival…bortse från ljud- och bildkvalitet och ta istället in känslan…

Idag blev det ett gympass som jag aldrig mer vill prata om…

Ha en bra dag!
Andreas

Naturpasset i Vilsta avslutades sista september men EOL hade varit vänliga nog att lämna kvar kontrollerna ett tag till.

Martins fartvind river med sig kontrollen.

Naturligtvis städar en hedersknyffel upp efter sig.

Vi sprang från Skogstorp och plockade första kontrollen i Vilsta. Från Vilsta gick det via Viptorp mot sjukhuset och vidare till Djurgårdstornet där vi vände. Orienteringen var inte särskilt svår och gick bra. Vid Odlaren upptäckte vi att klockan gick fortare än vad vi sprang och banan kortades.

Rena rama Jörgen Mårtensson

Efter 2 mil och 2,5 h kunde jag äntligen stoppa ansiktet fullt med scones och tårta

Början på slutet

Ha en bra dag!
Andreas