Frosta Multisport Race – så gick det!

I lördags var det premiär i Svenska multisportcupen. Värdskapet ansvarade Frosta Multisport för och TC låg vid Hallaskog i norra delen av Höörs kommun.

Som vi redan aviserat så kunde inte Fredrik tävla på grund av sjukdom, utan jag (Andreas) fick hoppa in istället. Vi kom till Höör sent på fredagskvällen, men eftersom boendet låg på TC (tävlingscentrum) så fick vi ändå bra med sömn. Det medförde också att morgonens bestyr gick smidigt eftersom vi inte behövde packa, städa och ta oss till TC, nu kunde vi äta, hämta kartor och så vidare i lugn och ro. Guldstjärna i min bok till de arrangörer som tänker på närhet till boende.

Första sträckan var paddling och vi paddlade Acron. Jag skulle ju inte ha tävlat och vet inte riktigt varför det inte blev surfski, gissar på lika delar dåliga träningsförhållanden och bökigt att transportera två surfskis + mtb till Höör. Det tråkiga är att den enda, som innan tävlingen, kunde styra en Acron bra var Fredrik. Johan lärde sig dock blixtsnabbt och vi låg ”bara” 11-12 minuter efter täten efter första paddlingen. Vi hade bestämt oss för att ta det lugnt och fint på första paddlingen, hellre någorlunda rakt än paddla som attans och paddla från strand till strand.

Paddling i Acron. (bild från marr.se)

Andra sträckan var den långa mtb-sträckan. Det var väldigt fin cykling med relativt mycket stig. Det känns som att jag har skrivit det förut men Johan är stark på cyklingen (och löpningen med för den delen) och jag kämpade för att hänga med. Jag har ingen uppfattning om hur långt efter täten vi låg när vi växlade ut till tredje sträckan men vet att vi cyklade ikapp och om ett herrlag som jag tror var JLC.NU.

Tredje sträckan var en lång och ganska svår orientering. Vi gjorde inga dundermissar orienteringsmässigt, så vitt vi förstår i vart fall. Det vi vet är att JLC.NU gick om oss någonstans på banan. Jag kände definitivt av Johans monstertempo från cyklingen, mina ben   led och vid varje motlut så gick jag på rött.

För att visa hur lätt det var visslade jag hela sträckan. (bild från marr.se)

Växling till andra mtb-sträckan. (bild från marr.se)

Fjärde sträckan var en kortare mtb-sträcka tillbaka till TC där vi skulle ge oss på nästa vända i kanoten. Det var skönt och mina ben längtade efter att få sätta sig i kanoten. Det finns inte så mycket att säga om vare sig fjärde eller femte sträckan. De genomfördes utan några större konstigheter.

Sjätte sträckan var återigen mtb. Jag var nu inte bara trött i benen utan även i huvudet och blev lite tveksam vid några kontroller vilket tog tid. Gah! Det känns så onödigt i efterhand men där och då ville  jag vara säker på att vi cyklade rätt.

Tillbaka i TC stämplade vi ut för att ta sista sträckan som var löpning. Johan var i vanlig ordning oberörd av dagens tävling och kopplade på mig en draglina. Nu gick orienteringen bättre och jag kunde hålla ett högre tempo när han drog mig. Vi kunde ta oss i mål på 5 h 50 min och 2 sek vilket gav oss en fjärdeplats.

Målgång

En fjärdeplats av sju startande lag säger inte så mycket men sett till tiderna uppåt och bakåt så är vi relativt nöjda och ser positivt på fortsättningen. Vi hade 12 minuter upp till tredjeplatsen medan det var nästan 35 minuter till femteplatsen. Självgoda som vi är så tror vi att vi, när vi kommit igång med paddlingen, kan kapa en bra bit av de där 12 minuterna som vi hade upp till tredjeplatsen. Med det säger jag inte att vi kommer att ligga topp tre framöver på Svenska cupens tävlingar. Det är svårt att sia om resultat i Svenska cupen eftersom det är så olika uppställningar på varje tävling, men vi borde kunna minska avståndet till toppen i vart fall.

Segrarna – Team Stockholm Extreme (mix), MölndalOutdoor Dam2 (dam) och Sportson Skövde (herr)

/Andreas

Premiär för Nattserien 2013

I tisdags var det premiär för Nattserien 2013. Först ut att arrangera var OK Tor. Med tanke på all snö var jag lite fundersam på hur det skulle gå att orientera i skogen men tänkte att det får lösa sig på något sätt. Det visade sig att banläggaren hade lagt en stadsnära bana så det blev mycket löpning på vägar/cykelbana osv.

Vi var tydligen inte så många som tyckte att det skulle bli kul med orientering, endast tio startande. En kombination av att jag hade lite tidspress (skulle iväg och spela rinkbandy senare på kvällen) och att jag inte orienterat på väldigt länge gjorde att jag valde mellanbanan på 4,3 km.

 

Kartan med mina vägval

Ni får ha lite överseende med min inritning av vägvalen, jag gjorde det i Power Point

Det var ingen jättesvår orientering men som så ofta tittade jag inte så noga på kartan utan sprang till fel brant vid första kontrollen. Eftersom banan var gafflad så satt det en kontroll där men som tur var så kollade jag kontrollens nummer innan jag stämplade. Bortsett från det gick det mesta smärtfritt. Efter den andra kontrollen sprang jag dock ned i det mörkgröna på kartan, det visade sig vara rejält översnöat slånbärssnår. Det var bara att trassla sig loss och springa runt. Det enda vägvalet som jag i efterhand kan känna var galet var mellan kontroll sju och åtta. Jag borde ha sprungit tillbaka till korsningen jag kom ifrån och där svängt höger/norrut.

Om man tänkt prova på multisport eller redan tävlar så är orienteringen viktigt och de här tillfällena är väldigt nyttiga att ta tillvara på. Nu var det ingen annan som kunde köra men i normalfallet så brukar vi springa ihop så att vi kan diskutera vägval tillsammans, inte helt enligt regelboken men vi brukar sällan vinna tävlingarna ändå

För de som är intresserade av att köra Nattserien och senare Vårspringet så finns det ett schema här http://eol.se/File/Arrangemang%20i%20Eskilstuna%202013.pdf eller här:

OL-arrangemang 2013

Kostnaden är för de som inte är medlemmar i någon klubb. Har man tänkt att springa några tävlingar tjänar man ganska snart på att bli medlem.

För de som undrar hur tävlingen gick så finns resultaten här: http://www1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_476410/cf_87178/Resultat_nattserien_130226.PDF

Syns vi i Ärla på tisdag?

Ha en bra dag!

Andreas

Tjurruset…

Une course vraiment merdique…

Det låter i vart fall lite finare när man säger det på franska…

Loppet var faktiskt riktigt tråkigt. Det var en jättefin (läs lerig och jävlig) bana, vädret var fantastiskt, skorna var underbara men mina ben hade inte följt med till Åkersberga…de hade skjutit ut sig…tagit semester…lämnat in…strejkade osv osv. Redan i första backen kände jag att det här var bara tråkigt…benen kändes som de ska göra efter ett härligt intervallpass eller i slutet av ett långpass med Johan som draghund…de kändes inte som de ska göra i första backen av ett lopp på 10 km

Här lämnade benen in…

Jag hade hoppats att komma högre upp på resultatlistan än förra årets 129:e plats men det kunde jag glömma…

Bortsett från det fina vädret och den grisiga banan så var jag som sagt väldigt nöjd med mina skor. Jag såg mängder av löpare som hade ”vanliga” löparskor och det är bortom mitt förstånd hur de löste det då det ibland var svårt med greppet för mina Inov-8 x-talon 212. Det enda dåliga med mina skor är att de luktade dy och avlopp efter loppet…det skulle Inov-8 kunna jobba lite på.

Tack iaf för glada tillrop!

Sa jag att det var grisigt?

En liten film på hur det kan se ut när man vinner Tjurruset…

All heder till Andreas Svanebo som, till skillnad från många andra, sprang Tjurruset som man ska…dvs mitt i skiten. Flertalet sprang vid sidan av diket för att tjäna lite tid…det hjälpte inte mot Svanebo.

Ha en bra dag!
Andreas

SM i Kristinehamn

Förra helgen, lördagen den 1 september, var det SM i multisport i Kristinehamn. Johan och jag (Andreas) var anmälda och riktigt taggade. När vi kom till campingen kvällen innan upptäckte vi att start och slut för kajaksträckan låg 100 meter från stugan vi hyrde medan TC låg hela kilometern bort, kändes redan bättre än i Karlstad. Det här innebar att vi hade bra med tid på morgonen innan start och när vi hämtade ut kartorna klockan 8 hade vi redan lagt bort kajakerna och ställt upp våra prylar i TC. Sen åkte vi ned till vår stuga för att läsa kartor och förbereda oss innan start. Gött!

Sträcka 1 var en gafflad orientering på 10,1 km uppdelat på två kartor. De här kartorna fick vi ut först i samband med start så det fanns ingen möjlighet att läsa in sig på dem innan. Det blev naturligtvis en rejäl rusning direkt men vi kände att vi hängde på skapligt, även orienteringen gick skapligt fram till kontroll 6 på första kartan där vi gick ett kvarter fel (norrut) och stod i det gröna och letade stenar till förbannelse. Det är alltid svårt att sia om hur mycket man tappar men 5 minuter slängde vi garanterat i sjön. På den andra kartan var det inga större missar även om vi knappast sprang den snabbaste vägen hela tiden, vi får jobba på det i vinter. Det var i vart fall bra med gafflad orientering i början eftersom det var omöjligt att hänga någon, man var tvungen att orientera själv.

Sträcktider: http://nt.adventurerace.se/resultat/2012/Stracka1_SM2.pdf

SM – Sträcka 1, karta 1

SM – Sträcka 1, karta 2

Sträcka 2 var 27 km mtb-orientering med två snitslade avsnitt. Kartorna för sträcka 1 var i skala 1:10000 och nu gav vi oss iväg på kartor med skala 1:35000. Trots att vi hade fått ut dessa kartor innan start så missade vi hur stor skillnad det är på kartorna. Till första kontrollen tyckte jag att vi skulle cykla mindre stig istället för att cykla söder om skjutbanan och det hade säkert fungerat om jag inte hade valt en stig innan den stigen som kontrollen sitter på. Vi hamnade istället vid skjutbanans nordöstra ände och tänkte raskt att det är inte långt upp till rätt stig, vi bär cyklarna genom skogen. Nämnde jag att vi hade bytt från 1:10000 till 1:35000? Det var inte så kort sträcka som vi inbillade oss. Merde!

Efter den inledande fadäsen så gick orienteringen bra, jag började däremot redan nu känna mig trött i benen och vaderna kramphögg när de fick tillfälle…nämenvaffa*?! Johan körde i vanlig ordning som tåget och det var bara att bita ihop. Den första snitslingen var rejält blöt och grisig och jag hade det tungt. Efter den andra började det dock kännas bättre och när vi kom in till växlingen inne i Kristinehamn var kramphuggen borta även om benen var långt ifrån fräscha.

Sträcktider: http://nt.adventurerace.se/resultat/2012/Stracka2_SM2.pdf

SM – Sträcka 2

Sträcka 3 var en stadsorientering på 4,5 km och det finns inte så mycket att säga om sträckan. Vi gjorde ett dåligt första vägval (ser vi ett mönster?) men sen rullade det på. Kontroll 5 var fastsatt på en påle ute i vattnet och det var ljuvligt med ett dopp. Kul också att orientera inne i de centrala delarna med lite mer folk runt omkring.

Sträcktider: http://nt.adventurerace.se/resultat/2012/Stracka3_SM2.pdf

SM – Sträcka 3

Sträcka 4 var 13,3 km mtb-orientering tillbaka till TC. Vi diskuterade innan start huruvida man kunde cykla på cykelbana längs med den kryssade vägen mellan kontroll 2 och 3. Vi bestämde oss för att inte chansa och ta den vägen vi ritade ut. I efterhand såg vi att det gick en cykelbana längs med vägen och det hade väl varit ett bättre vägval men sträckan gick i vart fall bra, inga orienteringsmissar att tala om. Som jämförelse så gjorde vi den här sträckan 7 min och 12 sek långsammare än bästa lag (Polarpuls.com 1), den förra mtb-sträckan gjorde vi 24 min långsammare än Polarpuls.com 1 som var snabbaste laget även här.

Sträcktider: http://nt.adventurerace.se/resultat/2012/Stracka4_SM2.pdf

SM – Sträcka 4

Sträcka 5 var 10,1 km paddling och paddlingen har inte varit våra mest stolta ögonblick under året. Nu gick det dock väldigt bra. Det var en löpning ned till ilägget och vi bestämde oss för att börja paddlingen lugnt så att vi kom in i det. Orienteringen var inte särskilt svår och allt flöt på bra (höhöhö). Jag kände mig fräsch och lade mig och drog. Vi hade den 9:e tiden på sträckan och då är det inräknat att Johan ställde sig och hulkade vid kajakerna innan vi kunde springa upp till TC. Ett klart fall framåt för oss.

Sträcktider: http://nt.adventurerace.se/resultat/2012/Stracka5_SM2.pdf

SM – Sträcka 5

Den sista sträckan, sträcka 6, var 5 km snitslad trailrun inklusive en blindkontroll, dvs en kontroll som inte var utmärkt på kartan. Vi var lite sega i starten men hittade ändå ett tempo som fungerade och malde på. På slutet av paddlingen hade vi gått om ett lag och kände en viss stress över att vi inte rörde oss fort nog, vid varje längre raksträcka tittade vi bakåt och undrade när de skulle dyka upp. Nu gjorde de inte det utan vi kom istället ikapp ett mix-lag som vi sprang om och kände att det kanske går skapligt fort trots allt. Vi hade 6:e bästa tid på sträckan vilket vi är väldigt nöjda med.

Sträcktider: http://nt.adventurerace.se/resultat/2012/Stracka6_SM2.pdf

Efter 6 h 23 min och 54 sekunder tog vi oss i mål på en 10:e plats vilket är en sämre placering än i Karlstad men en betydligt bättre prestation, definitivt bäst i år. Det vi tar med oss är att vi kunde ligga på en, för oss hög belastning, under lång tid samt att både orientering och paddling går bättre. Nu blir det ingen mer cup-tävling för oss, efter några löptävlingar så blir det vila innan träningen inför nästa säsong drar igång.

Grattis till Axa-Adidas som vann herrklassen, SMS Lag 1 som vann damklassen och Sweco Adventure som vann mixklassen. Tack också till Kristinehamn Multisport som hade gjort en riktigt bra tävling med bra kartor, bra TC, bra upplägg. Vi ses nästa år.

Länk till tävlingen: http://www.adventurerace.se/

Ha en bra höst!
Andreas

PS. Skönt att vår synkroniserade löpning äntligen börjar sätta sig:

Synkroniserad löpning

Kartfix

Morgonstund…

…får välja plats i TC..

Snart smäller det, BAMM

Idag är det 4 dagar kvar till starten av Björkliden Arctic Mountain Marathon. Jag kommer att bege mig till Luleå idag för att möta upp min tävlingspartner Jesper och förbereda inför tävlingen. På torsdag åker vi de sista 42 milen upp till Björkliden.

Vi ska köra långa klassen som är drygt 70 km orientering fågelvägen och ca 5500 höjdmeter över två dagar. Man bär med sig utrustning för att klara sig på fjället och kommer att ha nattläger någonstans över trädgränsen. Som om detta inte var utmaning nog har årets bristfälliga sommar gjort att det dels är ”mycket snö kvar på fjället” samt att det tydligen även regnat en hel del och således kan jokkarna vara mycket stora och svårpasserade.

Det kan låta sjukt men vi tycker ju att det är kul med utmaningar och ser således fram emot tävlingen och är väldigt taggade.

Jag återkommer efter tävlingen med en rapport.

Läs gärna mer på www.bamm.nu

/Martin

Dagen efter HÅEC…

…mår man som man förtjänar. Framförallt är benen stela, men även rygg och mage – måste bero på min excellenta paddelteknik

Paddlingen blev ju på plattvatten och även om man inte tror det så blir det på sätt och vis jobbigare eftersom man tvingas ligga på hårdare hela tiden för att inte tappa tempo. I forsen får man ju hjälp med farthållningen av sig självt, så länge man håller sig upprätt! Jag växlade ca 18 min efter täten vilket jag är mer än nöjd med!

Efter växlingen började dock det jobbiga! Löpning som normalt tillhör en av mina starkare sidor kändes inte alls bra. Jag blev fort stum och kunde inte alls trycka på uppför. Så fort jag försökte fick jag spykänslor. Efter några försök för mycket blev jag inte av med dem heller.. Därför kunde jag varken äta eller dricka under hela löpsträckan, vilket ganska snart resulterar i att både huvud och kropp påverkas negativt. Så småningom tog jag mig i alla fall över toppen och det kändes lite lättare på nervägen.

Vid växling till cykelsträckan var jag ganska mör och seg i benen. Jag började i lugnt tempo för att ge benen en chans att återhämta. Jag fick i mig lite vätska och det började kännas lite bättre. Men snart började höjdmeterna komma och buggarna var uppenbarligen inte i form… Ett tag kändes det som att jag skulle vara glad om jag bara tog mig i mål. Dessutom lossnade framväxeln från sin infästning som efter lite mekande gick att använda, men bara på lilla drevet.. Som tur var var det det viktigaste drevet i stigningarna!

När jag cyklade genom banan innan tävlingen hade jag förstås cyklat fel. Den långa grusvägen mot Årebjörnen var inte alls grusväg! Det var stig som gick parallellt med grusvägen, vilket inte gjorde det lättare! Men till slut kom jag i alla fall fram till Årebjörnen och visste att det vankades lite utförsbackar! Välbehövligt! Snart var jag inne vid Åre och gav mig på sista tunga stigningen upp till dowhillbanan. Den kändes sjukt mycket längre och brantare än när jag körde den med pigga ben! Hur jag kom upp vet jag inte, men upp kom jag och den riktigt roliga serpentinen tog vid! Den här gången höll jag mig på cykeln och lyckades knipa en plats med en sen inbromsning. Det kändes skönt med tanke på alla som cyklat om mig tidigare! Därefter var det en lättcyklad sträcka in till Åre torg och målgång! Grymt skönt att få vila benen och känna livet komma åter…

Det blev en 51:a plats på 6 h 22 min.

Pallen:
1 Scott Cole, 5 h 5 min
2 John Andén, 5 h 8 min
3 John Karlsson, 5 h 10 min

Martin Stenmark på banketten

I efterhand, när man fått smälta intrycken lite, tycker jag att tävlingen var riktigt rolig! Banan var tuff men rolig! Addera lite fors nästa gång så blir det ännu roligare!

Jag känner mig redan sugen på att anmäla mig till nästa år! Men med lite bättre förberedelser och ett insidertips är att det blir betydligt fler Team MestUtare på startlinjen!

/Fredrik L

Semester & tävlingsförberedelser

Semestern sen en vecka tillbaka började med förkylning och ett midsommarstopp i stugan utanför Rossön.

Chili uppskattar muurikkan!

Så här ser semesterlasset ut (racer-stackarn fick stå ut med en buske för att vovvarna skulle få skugga)

Idag anlände vi till Åre där vi ska tillbringa veckan – som på lördag avslutas med HÅEC. Senare i veckan ansluter även Fredrik M och Caroline som också ska köra samt Andreas m familj som står för supporten.

Måste säga att det är med viss bävan jag kommer till Åre. Det är första gången jag kör HÅEC och året till ära är det sjukt mycket vatten i forsarna! Hörde en rapport från veckan som jämförde vattenflödet. Förra året var det 95 kubikmeter vatten/sec. I år är det 241!! Jo, det blir ju spännande!
Dessutom är det fortfarande mycket snö kvar på Skutan, ”midjedjupt” var visst termen… Som om inte det vore nog så har de bytt ut slutet av mtb-sträckan. Istället för 4 km asfalt på slutet lägger de in 8 km grusväg/teknisk stig med 208 extra höjdmeter!

Som multisportare är det här eg bara roliga utmaningar! Men med ett (1!) backpass i benen och ett (1!) långpass på cykeln som uppbyggnadsträning känns det inte bara utmanande och roligt. Eller jo, utmanande är nog just ordet…

Om förkylningen ger med sig ska jag försöka ta mig genom de olika delsträckorna under veckan. Stay tuned!

/Fredrik L

C’est la vie

Kristi himmelsfärd var det så dags för årets upplaga av Le Grand Tour. Starten gick i Finspång fredagen klockan 14:00 med beräknad målgång för vinnarna 24 h senare. Enligt vår optimistiska game plan så skulle vi inte vara så många timmar efter…huruvida vi hade rätt eller inte är tyvärr oklart då vi bröt under paddlingen…

Vi tar det från början.

Dagen började med att Johan hämtade upp mig, vi lastade allt och for söderut. Förväntansfulla. Morgonen och förmiddagen gick i stort sett enligt plan. Vi lämnade kajaker, genomförde skill check inför rappellering samt registrerade oss och hämtade kartor i god tid vilket gav oss mycket tid till att studera kartorna och klura ut vägval.

Paddelsträckan på 5 mil inklusive diverse lyft var det vi, med all rätt, fruktade mest men även den längre cykelsträckan (80 km) dag två såg hårig ut. Efter kartarbetet så ansåg vi i vart fall att vi hade en bra plan.

Tävlingen började med en prolog i centrala Finspång med start vid slottet. Se där! Jag hade ingen aning om att Finspång hade ett slott. Prologen var en rogain-orientering till fots i de centrala delarna. Rogain innebär att det är upp till oss vilken ordning kontrollerna skall tas och är ofta en del av prologen för att splittra upp fältet. I detta fall så fanns det inte så väldans många alternativ utan det blev en liten svans som sprang runt och plockade kontrollerna. Vi stämplade in som lag 14-15 4 minuter efter täten (men med 3 min till närmsta bakom) men ett sopigt byte av mig gjorde att vi tappade lite extra.

Den första sträckan (efter prologen) var 20 km mtb som började med en snitslad cykling på mestadels väldigt fin stig. Framme i Lotorp lite nordost om Finspång övergick det i en vanlig mtb-orientering som ledde oss upp till TA1 som låg vid Sandudden i norra änden av sjön Flaten. För min del kändes cyklingen bra medan Johan hade lite bekymmer att komma igång. I vanliga fall så brukar han förnedra mig (jag måste skaffa en trainer till vinterträningen) på cyklingen men nu var det jag som drog oss. Bortsett från att vi var nära att tabba oss på den snitslade cyklingen så gick orienteringen bra. Vikten av att förreka och rita i vägval i kartan på cykelsträckorna går inte att poängtera nog.

Vi hade 11:e tid på mtb-sträckan och stämplade in på plats 11-13. Stämplingarna var analoga och tre lag fick samma tid.

Återigen gjorde jag ett dåligt byte men vi sprang iväg på andra sträckan som var 20 km trekk…dvs löpning…med lätta steg(?). Det kändes faktiskt förvånansvärt bra trots 1:35 h cykling i benen. Hade Johan varit svag på cyklingen så började han nu hitta tillbaka till sitt gamla vanliga jag. Orienteringen flöt på utan några missöden men jag började få lite krampkänningar i benen…bra när man har ett dygn kvar av tävlingen. Jag försökte få i mig lite föda och en macka gjorde susen. Det kändes som att vi sprang ikapp och om fler lag än vad vi blev omsprungna av. Vid en kontroll så dök Fredrik Månsson och Carl Hagström i adventureteam.se upp. De lämnade TA1 före oss så något bra hade vi uppenbarligen gjort…på den senare delen av banan lämnade vi dem strax bakom oss med en Fredrik som inte såg ut att må så bra. Först på slutet så gjorde vi en mindre orienteringsmiss…vi var inte riktigt vakna och missade en stig men det är sådant som händer.

Tiden på sträckan blev 2:43 h vilket var 10:e tid men hela 44 minuter långsammare än första lag…h***ete vad snabba de är! Strax bakom oss kom adventureteam.se in till växlingen som var vid Övre Hävla bruk.

Nu var det så dags för paddelsträckan…det var 50 km i kringelkrokar ned mot Lotorp varav dygnets mörka timmar skulle avverkas under sträckan. Vi räknade med 8-10 h i kajaken och åt lite kall pizza innan vi gav oss iväg. Fredrik och Carl gjorde ett snabbare byte och det sista jag såg av dem var en pigg Fredrik Månsson som studsade ned mot vattnet. Jag borde inte bli förvånad eftersom han är seg som få men 45 minuter tidigare såg han ju riktigt risig ut.

Vi åt upp det vi skulle och hoppade i våra kajaker. Vi gjorde något som jag i efterhand tror att vi var ganska ensamma om…vi paddlade i ryggsäck. I efterhand kan jag även förstå varför vi var ganska ensamma om det…det hade nog testats och ratats medan vi testade det alldeles för kort tid och gjorde bedömningen att det är inte bra men det fungerar. För det första så satt man ganska illa eftersom det var svårt att inte få säcken att ligga på kajaken…dvs den gjorde att man fick en framåtlutande sittställning…för det andra så var det ett ypperligt vindfång vilket inte direkt ökade initialstabiliteten…merde!

När vi kom ut på sjön Regnaren så hade vi lite sydvästlig vind som inte borde ha varit något problem men med taskig sittställning och vindfånget blev det inte direkt avslappnat. Efter ca 10 minuter gick Johan runt men kom upp direkt. Han lärde sig att vatten värms upp långsammare än luft men fick upp värmen under den fortsatta paddlingen. Tyvärr var det dags igen efter ca 30-40 minuter men då kom han inte upp direkt utan låg i vattnet uppskattningsvis 2-3 minuter. Hade han inte förstått tidigare hur kallt det var i vattnet så var han väldigt medveten om det nu. Vi uppskattade att vi hade knappa 20 minuter till första kontrollen och diskuterade om vi skulle gå iland direkt och byta om. Vi bestämde oss för att fortsätta till första kontrollen och se om det gick att paddla upp lite värme i kroppen…det gjorde det inte. Tyvärr så blir det en ond cirkel när man har gått i och blir frusen eftersom man helt plötsligt börjar paddla ännu sämre än vad man gör i vanliga fall. Strax innan första kontrollen gick Johan i för tredje gången och nu gick vi upp på land för att byta om. Johan fick på sig torra kläder och jag kommenderade ut honom på en värmeslinga för att få upp värmen. Dessvärre så fick Johan aldrig upp någon kroppsvärme…så kan det vara om man väljer bort underhudsfettet…och vi fick bryta tävlingen. Det var alla gånger 8 h paddling kvar och ett torrt ombyte var förbrukat…det kändes helt enkelt inte säkert.

Efter att ha fått ringa det kränkande samtalet till tävlingsledningen så blev vi skjutsade till Finspång där vi väntade på våra bilnycklar som vi slugt hade packat ned i en väska som nu var på vift. När vi väl fått bilnyckeln var det dusch och ombyte innan vi for runt och plockade upp vår utrustning som var spridd över hela området. Det sved ordentligt att åka förbi paddelsträckan som nu var magisk! Helt spegelblankt med pannlampssken på sina håll…c’est la vie…

Multisportfotografen Andreas Strand tog en hel mängd fantastiska bilder från tävlingen…se och njut:

http://www.andreasstrand.se/2012/05/le-grand-tour-2012-photocollection/

/Andreas