För någon månad sedan var jag nere och hälsade på Hans och de andra i butiken. Min vanliga ”gå-runt-i-butiken-och-kläm-på-allt-som-jag-redan-klämt-på-runda” fick ett oväntat stopp vid skohyllan. MestUte hade tagit in en sko från Inov-8 som såg fantastiskt lockande ut för en löpare som tycker att det är roligare när det är skitigt, som jag. Skon var X-talon 212, en väldigt lätt (212 g) terrängsko med en sula med rejäla dobbar. Jag har slimmat till mig lite sedan Hans sa att jag var för tung för lätta skor och han kunde nu tänka sig att sälja en sko till mig. Tjoho! Här skulle det springas i sörja!
Första intrycket var att de satt riktigt tajt och skönt på foten utan att klämma åt, nöjd var jag och nöjdare skulle jag bli. Min oro över att de skulle bli alldeles för stumma på hårt underlag visade sig vara obefogad då de stora dubbarna dämpade bra. Det är självklart inga skor jag skulle välja till ett asfaltslopp men till de transportsträckor som blir under träning och tävling fungerar det alldeles utmärkt. Så här ser skon ut när den har använts ett tag:
Skitig och fin, med det obligatoriska tidningspappret.
Supersulan
Nå, hur var då greppet i skogen, huvudändamålet? Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig har tappat greppet men det är det överlägset bästa genomsnittliga greppet jag varit med om. Mina Icebug SISU Olx med metalldubbar biter bättre på trä men i övrigt så är det mjuka gummit och de stora dobbarna på X-talon bättre, betydligt bättre. Gummit är som sagt mjukt vilket gör att hällar besegras utan besvär. De glest placerade, stora dobbarna gör att lera och annat mjukt mög inte kladdar fast utan finns det något fast under kladdet finns det också fäste för skon. Fästet gav mig många placeringar när jag sprang Tjurruset förra helgen. I nedförsbackarna kunde jag utnyttja tyngdlagen och springa på medan många hasade och bromsade eftersom de inte litade på materialet, de skulle ha sprungit i X-talon 212 så hade de också klarat den branta och leriga hoppbacken betydligt bättre.
Nackdelar, finns det några sådana? När jag ändå är inne på sulan så upptäckte jag detta efter ett pass.
Det är en pinne som har gått rakt igenom sulan. Om det är ren tur att den inte gick in i foten eller om det beror på att sulan är förstärkt och tvingade ut pinnen mot sidan vet jag inte. Vad jag vet är att jag inte vill ha pinnen i foten. Det har hur som helst inte avskräckt mig utan jag har glad som en lärka fortsatt att springa i dem.
Skon har nämligen fler fördelar. Något som jag uppskattar väldigt mycket är våtvikten och det faktum att den torkar relativt fort. I båda fallen gissar jag att det beror på att det inte finns så mycket som kan bli blött och således inte så mycket som behöver torka. Till min första multisporttävling hade jag bestämt mig för att springa i ett par skor med GoreTex eftersom de då inte skulle bli blöta, en naiv missbedömning. Vad jag inte tänkte på var att det är ett jättestort hål där jag stoppar in foten. När vattnet väl kom in, vilket det gjorde, så stannade det där och skon vägde helt plötsligt bly. Så är det inte med X-talon 212 utan den känns mycket bra att springa med trots att den är genomblöt.
Sammantaget är det en sko jag verkligen rekommenderar för den som gillar att springa i terrängen. Fram till nu är det den bästa skon jag har provat, den har komfort, grepp och låg våtvikt. Kommer jag ihåg så återkommer jag med en livslängdsanalys när det är tid för det. Jag hade tänkt skriva längre men ska surfa lite på Inov-8:s hemsida…har sett att de har dubbskor…hmm…
/Andreas
