Med en vecka kvar till den prestigefyllda tävlingen i Åre fick jag ett mail av en kompis. Han var sjuk och undrade om jag ville ta hans start i Åre Extreme Challege. 25km paddling, 15km bergslöpning och 35km mountainbike. Det låter ju kul, så jag tackade givetvis ja!
Tävlingens huvudklass är något så ovanligt som SOLO. Men vill man kan man köra ett stafettliknande upplägg, eller hela banan tillsammans med någon. För min del var det SOLO som gällde. I och med detta och att det inte är några udda moment som klättring, luftmadrass paddling eller annat låter ju förberedelserna ganska enkla. Min gammla tävlingskamrat Calle Hagström lovade dessutom logi, transport och supporthjälp när jag berättade att jag skulle tävla.
Men det var det där med paddlingen. Rykten lät gälla att det var rekordmycket vatten i forsarna i år. Lyftplatserna låg under vatten. ”Det är grymt tryck i forsarna” läste jag på facebook. Woho! Snabb paddelsträcka kanske vissa tänkte. Andra fick en liten knut i magen.
Bestämde mig för att Guevaran var för rank, så förutom cykel, löparskor och stavar åkte den stabilare Sea Demonen upp på taket. Åkte upp till Åre med lite framföhållning. Jag och Calle paddlade igenom första stora forsen dagen innan start. Det gick ”okay”, det var kul, men jag gick runt en gång. Det har man ju inte tid med på tävling, minutrarna går fort när man simmar fors med en kajak i ena handen och en paddel i andra. Dessutom tar det på krafterna. Jag bestämde mig att tacka ja till erbjudandet att låna en ännu stabilare havskajak. Skulle troligen tjäna på det bara jag kunde hålla mig på rätt köl.
Så var det dags. ”Idrottsdag idag!” utbrast Stefan från Sälen som skulle supporta. In i bilen upp till Tännforsen. Drygt 150 SOLO herrar i kajaker på linje nedanför vattenfallet. Starten gick och med min respkt för denna sträcka gick jag ut ganska lungt. Fråga mig inte varför. För när första forsen kom var det redan fullt med badande kanotister. Jaja, på´t bara! Manade på mig själv. Paddla, snabbare än vattnet, sluta aldrig paddla, akta simmaren, blicken långt fram, shit vilken stor vals! vilken väg? styr, paddla hårdare, akta, neeej! Med bresidan in i valsarna går det åt skogen. Håller krampaktigt i kajak och paddel, simmar ryggsim för livet. Slår ganska duktigt i knän och ben i forsen. Det känner jag givetvis inte då, men det syndes dagen efter. 
Når tillslut ett bakvatten. Och jag ställer mig och pustar ut. Shit! Vattnet är starkt! Det tar lång tid att tömma kajaken. (Surfski är grejor det!) Just detta bakvatten är riktigt populärt, och jag hälsar på lillebrorsan till en gammal klasskompis. Skumt. Nu skall jag erkänna att detta var första, men inte sista badet i fors den dagen för mig. Körde stenhårt på plattvattnet, paddlade om samma folk hela tiden, de som kunde sitta upp i forsen. Växlar till löpning efter katastrofala 2h45min.
Nu skall det köras! Genomför en blixtsnabb växling i parken nedanför Åre torg. Det är uppför från första steget. Springer och trycker på med stavarna, men väldigt snart blir det för brant för att springa. Upptäcker att jag tappat en lins, troligen snodde forsen inte bara mitt paddelsjälvförtroende utan även den. Jag kör ändå på stenhårt ut genom stugbyarna. Benen känns bra. Går om massor av folk. Massor. Lämnar snart björkskogen och liftgatorna. Kommer upp på kalfjället. Hör några som tävlar i DUO prata om ”fin utsikt” när jag stavar förbi. Jag har inte tid att lyfta blicken. Har såå mycket tid att ta igen. Stämplar kontrollen på skutans top efter dryga timman. Tillsammans med en annan SOLO herre som också paddlat dåligt, men springer bättre.
Nu är det utför ned till Huså. Skönt att kunna förlänga steglängden lite, där det går på stenskravlet. Korsar några snöfält spå skrå. Kommer strax ned i det där eländiga björksnårsterrängen. Men det är en ganska välanvänd stig vi följer. Löpningen är blö, men kul! Fortsätter gå om folk hela vägen nedför. Känner igen någon konkurenter i sina lagtröjor. Det går just nu fortare i MestUte´s grå Aclima tröja tänker jag. Löpning avslutas med grusväg. En ganska lång sådan, svagt lutandes utför. Det går fort, och käna börjar gnälla lite. Vilstabacken tar ju ca 1min15sek upp, och det knappa ned. Här har jag varit ute i 2 timmar.
Ytterligare en blixsnabb växling. Maria och Astrid hejjar på! Nu ut på cykel. Och vad väntar. Joo, uppförskörning. Först lite smygande på grusväg. Benen är kanske lite matta? Men jag vägrar lyssna på dem. Kommer in på första sitigen, lite kärr och myr. Växlar ned och tar fart. Ned med framhjulet i leran. Jösses! Det var så djup att navet försvann, slår över styret men landar mjukt i myren. Lufsar genom dessa partier resten av banan. När detta parti är avklarat består cykelsträckan i följd och ordning av; En rejäl uppförsbacke (då menar jag lång) på dålig grusväg. Lite nedför och slätt. En sjukt ordentlig uppförsbacke på väg, stig, väg, stig igen och så väg. Downhillcykling ned. Och så 4km på europaväg. Skummt att alla dessa höjdmeter inte syns i banprofilen. I uppförsbackarna hänger folk ordentligt med huvudena. Vi har varit ute i dryga 6 timmar nu. Själv börjar jag tro att jag underskattat cykelsträckan, flaskorna är snart tomma. Att det är riktigt varmt känns på hyggena. Det kommer några lag cyklister och far förbi, jag försöker ta rulle men orkar inte. Vet att det är sista backen upp nu. Men den tar aldrig slut. Inga direkt tekniska partier, men uppför uppför. Funktionärer och flaggvakter hejar på och jag ler mot dem så gott det går. Ser att klockan går upp mot 7 timmar. Jag som trode jag hade potential för dryga 6. Inga undanflykter. Det är bara att träna, och känna på lite mer fors. Når slutligen ”rätt” krön, och vägen _ned_ till Åre faktiskt börjar känner jag mig ändå ganska glad. Inte pigg, men glad. Lite lättare downhill track. Man hinner återhämta benen lite för att stå på ordentligt sista biten på asfallt. 200 meter uppför på upploppet och där syns målportalen. Alla får ett varmt mottagande på torget. Och jag häller i mig vatten och sportdryck. Det var tomt i flaskorna sista biten.
Direkt efter tävlingen känndes det surt med paddlingen. Riktig nybörjar insats. Men jag och Calle (som var 50 min snabbare) börjar redan skissa på planer inför ÅEC 2011.
Tyvärr fastnade jag själv inte på några bilder under tävlingen. Utan har tagit några från ÅEC hemsida.
Fredrik M
…
