Inov-8 X-talon 212

För någon månad sedan var jag nere och hälsade på Hans och de andra i butiken. Min vanliga ”gå-runt-i-butiken-och-kläm-på-allt-som-jag-redan-klämt-på-runda” fick ett oväntat stopp vid skohyllan. MestUte hade tagit in en sko från Inov-8 som såg fantastiskt lockande ut för en löpare som tycker att det är roligare när det är skitigt, som jag. Skon var X-talon 212, en väldigt lätt (212 g) terrängsko med en sula med rejäla dobbar. Jag har slimmat till mig lite sedan Hans sa att jag var för tung för lätta skor och han kunde nu tänka sig att sälja en sko till mig. Tjoho! Här skulle det springas i sörja!

Första intrycket var att de satt riktigt tajt och skönt på foten utan att klämma åt, nöjd var jag och nöjdare skulle jag bli. Min oro över att de skulle bli alldeles för stumma på hårt underlag visade sig vara obefogad då de stora dubbarna dämpade bra. Det är självklart inga skor jag skulle välja till ett asfaltslopp men till de transportsträckor som blir under träning och tävling fungerar det alldeles utmärkt. Så här ser skon ut när den har använts ett tag:

Skitig och fin, med det obligatoriska tidningspappret.

Supersulan

Nå, hur var då greppet i skogen, huvudändamålet? Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig har tappat greppet men det är det överlägset bästa genomsnittliga greppet jag varit med om. Mina Icebug SISU Olx med metalldubbar biter bättre på trä men i övrigt så är det mjuka gummit och de stora dobbarna på X-talon bättre, betydligt bättre. Gummit är som sagt mjukt vilket gör att hällar besegras utan besvär. De glest placerade, stora dobbarna gör att lera och annat mjukt mög inte kladdar fast utan finns det något fast under kladdet finns det också fäste för skon. Fästet gav mig många placeringar när jag sprang Tjurruset förra helgen. I nedförsbackarna kunde jag utnyttja tyngdlagen och springa på medan många hasade och bromsade eftersom de inte litade på materialet, de skulle ha sprungit i X-talon 212 så hade de också klarat den branta och leriga hoppbacken betydligt bättre.

Nackdelar, finns det några sådana? När jag ändå är inne på sulan så upptäckte jag detta efter ett pass.

Det är en pinne som har gått rakt igenom sulan. Om det är ren tur att den inte gick in i foten eller om det beror på att sulan är förstärkt och tvingade ut pinnen mot sidan vet jag inte. Vad jag vet är att jag inte vill ha pinnen i foten. Det har hur som helst inte avskräckt mig utan jag har glad som en lärka fortsatt att springa i dem.

Skon har nämligen fler fördelar. Något som jag uppskattar väldigt mycket är våtvikten och det faktum att den torkar relativt fort. I båda fallen gissar jag att det beror på att det inte finns så mycket som kan bli blött och således inte så mycket som behöver torka. Till min första multisporttävling hade jag bestämt mig för att springa i ett par skor med GoreTex eftersom de då inte skulle bli blöta, en naiv missbedömning. Vad jag inte tänkte på var att det är ett jättestort hål där jag stoppar in foten. När vattnet väl kom in, vilket det gjorde, så stannade det där och skon vägde helt plötsligt bly. Så är det inte med X-talon 212 utan den känns mycket bra att springa med trots att den är genomblöt.

Sammantaget är det en sko jag verkligen rekommenderar för den som gillar att springa i terrängen. Fram till nu är det den bästa skon jag har provat, den har komfort, grepp och låg våtvikt. Kommer jag ihåg så återkommer jag med en livslängdsanalys när det är tid för det. Jag hade tänkt skriva längre men ska surfa lite på Inov-8:s hemsida…har sett att de har dubbskor…hmm…

/Andreas

Team MestUte svenska polismästare i multisport!

19-21:a september avgjordes 2011 års Swedish Police Adventure (SPA) som i år var officiella svenska polismästerskap för första gången. SPA genomfördes för femte gången och tävlingsområde var Sörmlandsskogarna mellan Trosa och Nyköping. Arrangörer var i vanlig ordning Nyköpingspolisens Skytte- och Idrottsklubb men denna gång tillsammans med Svenska Polisidrottsförbundet och Ekobrottsmyndighetens Idrottsförening.

MestUte skrapade ihop två lag; Team MestUte Grön (Martin Müller, Mikael Thörn, Markus Setterström och assistenten Fredrik Gustafson) och Team MestUte (Andreas Klevstig, Fredrik Landin, Johan Karlsson och assistenten Johan Aittamaa). Inlägget fokuserar på Team MestUte, vi får se om Grön också får ihop ett inlägg.

SPA 2011 bestod av löpning, inlines, kanadensarpaddling, mountainbike och lite simning. Samtliga moment innebar orientering av varierande svårighetsgrad. Till SPA 2011 kom det 5 damlag och 19 herrlag till start.

Starten var 23:59 måndagen den 19:e september och tävlingen började med en poängorientering i Trosa. Orienteringen var svår och vi hade problem i mörkret. Här började vi fundera på hur mycket vi hade tappat mot täten men det visade sig att i stort sett alla lag hade problem med orienteringen. Tack och lov så var den efterföljande inlinessträckan betydligt enklare orienteringsmässigt då den bestod av att ta sig norrut till Vagnhärad där växling till kanadensare skedde. Natten fortsatte med mountainbike och ytterligare en inlinessträcka innan morgonen hälsades välkommen på cykelsadeln. Den avslutande mountainbikesträckan tog oss söderut till Bygd IP i närheten av Nynäs slott. Bygd IP var tävlingscentrum för resten av tävlingen så vi möttes av Johan som hade slagit upp tältet och packat upp. Vi spolade av cyklarna, duschade och åt ordentligt innan vi lade oss för en dryg timmes sömn. Jag kommer inte ihåg exakt hur länge vi var ute på den första sträckan men vi låg på fjärde plats, dryga 9 minuter efter ledarna.

Den andra etappen startade 13:00 och bestod av, i tur och ordning, mountainbike, sprintorientering, paddling, löporientering och mountainbike. De första lagen startade med 30 sekunders mellanrum och vi cyklade ganska snart ikapp ledarna som var Glida Lätt från Örebro. Vi var relativt jämnstarka på cyklingen och först på slutet lyckades vi dra ifrån lite och hade en liten ledning ut på sprintorienteringen. Sprintorienteringen var vid Nynäs slott och Johan orienterade som om han var född med kartan i handen medan Fredrik drog mig förtjänstfullt, det går inte att sticka under stol med att jag är lagets svaga löpare men jag blir bättre och ska bli ännu bättre. Paddlingen bestod av att korsa en ö och innebar inte några större svårigheter. Den efterföljande orienteringen vill jag minnas att Fredrik höll i, det var i vart fall inte jag även om jag önskar det i efterhand eftersom även denna orientering gick mycket bra. Vi gled ifrån Glida Lätt (ursäkta) och fick efter en kort avslutande cykelsträcka avsluta dagen som snabbaste lag. Tack och lov, tror jag i efterhand, så lyckades vi inte ta in hela försprånget utan låg 1 minut och 48 sekunder efter Glida Lätt i sammandraget.

Den sista etappen startade med jaktstart för de främsta lagen. Som jag nämnde så låg vi i sammandraget tvåa, 1 minut och 48 sekunder efter totalledarna Glida Lätt. Den tredje etappen började med en mountainbikesträcka som avslutades i Stendörrens naturreservat. Vi visste att vi var något lite starkare än Glida Lätt på cyklarna och hade bestämt oss för att cykla vidrigt fort för att komma ikapp dem. Det var inte det lättaste då de cyklade riktigt bra medan jag svajade lite i orienteringen, till dess hade jag orienterat bra men blev nu lite osäker vid några vägval. På slutet kom vi i vart fall ikapp dem och det kändes otroligt skönt. Vi hade flera minuter ned till det tredje laget och jag tänkte aldrig på dem, allt fokus låg på oss och hur vi skulle ta hem det här. Sista kilometrarna in till växlingen så turades vi och Glida Lätt om att dra. Efter växlingen var det paddling i Stendörrens naturreservat. Johan hade under cyklingen mycket psykologiskt berättar att Glida Lätt var 1 minut snabbare än oss på gårdagens paddling, f**k! Vi startade ju i stort sett samtidigt, skulle de nu lyckas dra ifrån oss på paddlingen? Det gjorde de inte, vi kom i vattnet precis före dem och de lyckades komma ikapp oss och även gå om oss. Vi gjorde dock en bättre orientering än dem vid ett moment och lyckades få ett försprång. Efter ett mycket bra lyft och fantastisk löpning där Fredrik återigen drog mig var det dags att växla till ö-orienteringen. När vi sprang iväg efter växlingen såg vi att vi fått knappa minuten i försprång och nu hade vi ett gott självförtroende, vi hade varit väldigt starka på löpningen trots att jag hade problem att få igång benen. Den andra kontrollen låg ute på en udde och därifrån såg man långt tillbaka och vi tittade långt och länge efter vart Glida Lätt tagit vägen. Det var en sagolik känsla att se att de tappat ännu mer, en rejäl boost för oss samtidigt som det måste ha varit tungt för dem. Fredrik orienterade återigen mycket bra med god hjälp av Johan och det var en fantastisk sträcka trots de bad som det innebar. Vartefter sträckan närmade sig slutet var det mer och mer publik (även om det inte var mycket) och hejaropen var underbar! Det visade sig att vi drog ifrån Glida Lätt med 13 minuter på sträckan och den avslutande mountainbikesträckan var en alldeles underbar cykling där de sista krafterna i benen trampades bort. Efter 16 timmar, 22 minuter och 25 sekunder stod Team MestUte som segrare av svenska polismästerskapen i multisport! Team MestUte Grön slutade på 6:e plats och två lag på topp 6 är grymt starkt!

Lite bilder:

Andreas

Tjurruset

Idag samlades delar av Team MestUte i Stockholm eller närmare bestämt vid Östermalms IP, vid anrika Stadion, för att delta i vad som troligtvis skulle bli årets sista och framförallt skitigaste tävling – Tjurruset!

I uppsnacket inför tävlingen förekom resonemanget om att det skulle anses vara inofficiellt klubbmästerskap i terränglöpning, vilket gjorde stämningen lätt nervös inför den stundande utmaningen.

Tyvärr kunde inte alla delta men vi kunde trots allt ställa upp med följande laguppställning: Andreas Klevstig, Martin Müller, Marcus Sätterström, Mikael Thörn samt undertecknad.

Eftersom vi startade vid lite olika tider sprang vi inte tillsammans. Det började hur som helst med några lättlöpta kilometrar. Därefter började de karaktäristiska ”hindren” dyka upp; breda diken, 300 m vass, branta backar, 700 m kärr, slalombacke, halvkrypa under uppspända maskringsnät, fältrittshinder, 300 m i havet, fler backar och annat roligt!

Tyvärr har jag inga bilder på oss själva, men här är exempel på hur kul man kan ha det!

Näst sista hindret

Sista hindret innan målgång

Den efterlängtade (?) målgången

Hur gick det då?

Eftersom jag skriver inlägget så lyckades jag kamma hem den eftertraktade KM-segern. Det blev en 19:e plats totalt efter 51 min. Marcus kom tvåa på 56 min och Andreas trea på 58 min. Martin gick in på 60 min och Mikael på 66. Från Eskilstuna deltog även Fredrik Gäfvert som gick in på 68 min och paddlaren Johan Moberg på 73 min.

Avslutningsvis ett stort grattis till Caroline Egnerfors som slutade på 20:e plats i ”Koruset” (eller vad damklassen nu ska kallas)!

Bra jobbat allesammans!

/Fredrik L

Forspaddling i Dala-Floda Cheat Sheet

Snodde en karta och skrev lite minnesanteckningar på för fin nybörjarpaddling runt Dala-Floda.

Klicka på kartan för större format. Ambitionen är att skriva lite mer information om själva paddlingen också.

/Fredrik M

Utmaningen/Multisport SM

Helgen som gick anordnade Karlstad Multisport sin årliga tävling Utmaningen. Utmaningen är en del av svenska multisportcupen och hade i år SM-status. Vi ställde upp med två lag, Vit och Grön. Vit bestod av Fredrik M och Marcus S medan grön bestod av Christian D, som i normala fall tävlar för team Bjärv, och jag själv.

Tävlingscentrum (TC) låg mycket fint i Mariebergsskogen centralt i Karlstad, med närhet till grisig löpning och paddelvatten.

Innan tävling var det som sig bör nervöst, särskilt eftersom jag skulle paddla kajak för första gången på tävling, visst har jag varit ute några gånger på MestUte’s paddlingsturer men aldrig paddlat i någon nämnvärt tempo.

Första sträckan bestod av en snitslad löpning med endast en kontroll, den låg dock 20 meter ut i vattnet och således var vi blöta efter bara några minuter. Blött skulle vara ett tema för dagen skulle det visa sig. Även utan det regn som tävlingen startade med skulle det bli en blöt och skitig tillställning. Det vita laget kom in för växling ca 2 min före oss i det gröna och gjorde en bra första sträcka. Tyvärr fick de stora problem på sträcka två som var en paddelsträcka och så var deras tävlingsdag över.

Efter första löpningen var det så dags för paddlingen och Christian hade lånat en kajak till mig. Christian som är kajakinstruktör hade nog en ganska komfortabel sträcka medan jag slet som ett djur för att försöka hålla jämna paddeltag med honom. Dessvärre lyckades det inte fullt ut men jag tror ändå inte att vi tappade så mycket till lagen runt oss. Väluppfostrad som han är så sa han att han tyckte sträckan gick bra.

Bilder från paddlingen:

Jag var fortfarande glad efter paddlingen, vad jag inte visste men borde ha förstått var att den efterföljande cyklingen inte enbart skulle bestå av asfalterad cykelbana. Cyklingen var den längsta sträckan och var kryddad med lite spännande moment. Den första kontrollen var ute i vattnet och för att komma dit var vi tvungna att klättra upp i en byggställning och hoppa ned i vattnet, och så var vi blöta igen till min stora glädje. Sträckan var blandad mellan orientering och snitslad bana. Ungefär mitt på banan så var det en stig som var snitslad och vi var således tvingade till den vägen. Dagen och kvällen innan hade det regnat som bara f*n och jag är övertygad om att tävlingsledningen njöt av det. Den snitslade stigen var som att cykla i ett dike med stenar och rötter, det vill säga ofantligt kul men jobbigt. Övriga spännande kontroller var en som var belägen högst upp i ett vattentorn (vi fick ta trapporna), en som låg på en ö (vi fick simma fram och tillbaka) samt sista kontrollen som var ett gammalt klassiskt gympasalsrep (finns det ordet eller hittade jag nyss på det?) som hängde från en bro. För att komma dit fick man simma ut i älven och klättra upp i repet för att stämpla. Klarade inte båda lagmedlemmarna det så blev det straffrunda som bestod av 1 km löpning. Christian var som en liten apa och slängde sig snabbt upp i repet, själv lider jag av tjock mage jämfört med mina små armar och fick därför kämpa lite mer. Det blev i vart fall ingen straffrunda.

Mitt under cykelsträckan var det en fotorientering inlagd. Orienteringen var av rogainmodell, det vill säga kontrollerna fick tas i valfri ordning, och gick väldigt bra bortsett från en smärre orienteringsmiss från mig.

Avslutande sträckan hade tävlingsledningen döpt till ”Trail run”. Med tanke på hur cykelsträckans snitslade stig såg ut så hade jag stora förväntningar på avslutningen, som även den var snitslad. Förväntningarna besannades, varje sumpmark, ravin och snårig granplantering skulle forceras till min stora glädje. Avslutningen av sträckan var en snitsling genom en gigantisk vassrugge där tävlingsledningen naturligtvis ställde ut en fotograf för att kunna förnedra oss på deras hemsida.

Efter 5 timmar, 12 minuter och 27 sekunder stämplade vi in som 22:a lag av 59 startande lag. När det är över blir man så här glad (även om jag gärna hade gjort om det).

Nu är det bara att ta sikte mot nästa mål, Johan, Fredrik, Fredrik och Caroline (inlånad från Team Diviner) ska alldeles strax börja kämpa i Sthlm Extreme och mitt nästa mål är Swedish Police Adventure som går av stapeln i slutet av september.

Avslutningsvis så måste jag ge tävlingsledningen beröm. Allt från TC till banor var väldigt bra ordnat och vissa moment var väldigt bra ur publiksynpunkt. Vi kommer garanterat tillbaka nästa år.

Vi hörs och ses.

Andreas

Fjällmarathon

Efter 3 dagar med actionfylld forspaddling i Dala-Floda åkte jag och Caroline vi vidare norrut till Vålådalen. Har skulle det springas fjällmarathon. 43km, 1800höjdmeter i Duo Mix klassen.

Ingen kajak-drop-off, inget pumpa MTB däck, inget krångligt logistik schema. Bara åka buss till starten i Edsåsen. Alltid lika konstigt med de minimala förberedelserna som behövs när man ”bara” skall springa.

Starten gick, vi låg någonstans mitt i fältet nedför backen och in i första stigningen. Det var ett riktigt tåg av löpare, men hyffsat tempo. 600 höjdmeter de första 6 kilometrarna. När vi kom upp ur skogen och ut på fjället blev stigen bredare och vi kunde gå på lite hårdare. Det var vändpunkt vid första stämpelkontrollen på första toppen, Välliste. Vi höll utkik efter andra mixlag, och såg ett framför oss.

Vi tog en ganska hård utförslöpning, högt tempo, passerade många. Efter vätskekontrollen i Ottsjö efter 14km väntade ett lång, ”svagt” motlut. Det gick att springa ganska mycket. Vi passerade nedanför Hållfjället och sprang ned mot Nordbotten. När man kom ned från fjället in i skogen var det alltid mycket blött och lerigt. Tur att vi har så bra skor. När vi kommer in i andra vätskekontrollen efter 27km ser vi ledande mixlag sticka iväg. ”Ingen rusning nu, vi kör vårt race” – tänker jag. Det var nog en bra tanke.

Här kommer banans brantaste parti när 200 höjdmeter skall plockas på en kilometer. Med ledarna bara någon minut framför är det svårt att hålla igen. Vi går hårt uppför branten, passerar snart upp i ledning. Vi är grymma och får en rejäl lucka! Men sedan kommer väggen. Väggen. Det var bara en liten löjlig svart basker och vita hanskar som saknades när jag kör pantomim teater på väg på Otfjället. Caroline fick ta väskan, sedan mig på lina. Vi stod praktiskt taget stilla upp mot banans högsta punkt. När jag tömt systemet helt, och kunnat få i mig lite energi igen har 3 lag passerat. Vi får dock upp farten lite och kan försvara 3e platsen sista 5km.

Sällan har väggen varit så hård. Sällan har det kännts så bittert att komma 3a. Men det var 43km som räknades den här gången, inte 28, 32 eller 35km. Tillråga på allt så stod jag för en riktig faceplant i ett blockstensparti när jag var som klenast. Risken finns att en stukad tumme sätter stop för SM i helgen.

Fredrik M

Höga Kusten Multi

Som en del av Höga Kusten Maraton anordnas också en multisporttävling i omgivningarna runt Nordingrå i hjärtat av just Höga Kusten. Jag skulle först köra mixklassen med Kattis, som dock fick stå över pga problem med benhinnorna. Planen var då att köra soloklassen – men Marcus, som var på tillfälligt besök hos sin syster i Sundsvall, hade inget annat för sig så efter lite råddande med prylar ändrades planerna i sista stund till en start i herrarnas duo-klass!

Tävlingen gick i lördags och med gemensam start drog alla klasser iväg på första löpsträckan vid 11-tiden. Ett stort gäng unga hungriga skidåkare stod för motståndet!

Starten

Terrängen bjuder generellt på rejäl kupering och denna tävling var inget undantag! Första två kilometrarna gick tungt uppför och vi lyckades bita oss fast i rygg på de löpstarka skidåkarna. Klättringen varade till och från i de första 5-6 av de totalt 8 km som första sträckan var. Efter 3-4 km tvingades vi släppa iväg täten. De sista två km var brant nedför där vi kunde hålla ett högt tempo och växlade några minuter efter soloklassens tät.

In för växling efter första löpningen

I herrklassen utgjorde vi och ett annat lag täten och tillsammans drog vi iväg på en mtb-sträcka. Sträckan var inte särskilt lång, ca 20 km, men bjöd likväl på ett antal höjdmetrar! Vi och det andra herrlaget körde jämnt tills vi kom till en rejäl lång stigning upp på ett berg där de kunde dra ifrån lite. Vi kämpade på och växlade ett par minuter efter när vi gick ut på en sträcka kombinerad med löpning/simning. En av killarna i det andra laget var rejält trött och fick slita på den 500 m långa simningen. Vi kunde ta ikapp en stor del av försprånget i vattnet och under löpningen in mot växling gick vi om och ledde med ett par hundra meter inför den sista löpsträckan som bestod av endast en kontroll. Tråkigt nog satt inte kontrollen där den skulle så medan vi irrade runt och letade sprang de andra om och vi kunde se hur de stämplade kontrollen hundra meter längre fram! Vi sprang så fort vi orkade för att ta ikapp avståndet, men eftersom det inte var mer än tre hundra meter kvar till mål så vi hann inte ända fram…

Inte för att jag är elitorienterare men när en kontroll är felplacerad hundra meter och dessutom blir avgörande på detta sätt känns det riktigt surt! Jag lyfte frågan med tävlingsansvarige som var ledsen för att det blivit fel men tyckte det var krångligt att börja stryka sträckor och kompenserade oss istället med en återbetald anmälningsavgift. Det var ju iofs gentilt men jag hade hellre vunnit…

Hur som helst blev vi tvåa, 4 sek efter vinnarna, och är nöjda med genomförandet – dock med en lite bitter eftersmak..
Nu är jag riktigt revanschsugen inför Stockholm Extreme (inte för att vi kommer slåss om förstaplatsen där – men ändå!).

Fredrik L

Dusk till Dawn

I fredags kväll var vi en liten men tapper grupp som samlades i en av Stockholms södra förorter för att cykla ett långpass. För att dessutom träna mörkerkörning, med allt vad det innebär; pannlampor, svårare navigering, utebliven sömn m.m, så snodde vi helt enkelt Karlstad Multisports grej; Att cykla från skymmning till gryning. From Dusk till Dawn. (Du som hoppats på att detta skulle ha något med vampyrer eller splatter att göra har troligen slutat läsa nu va?) Mycket kostigt kan ju hända när man inte sovit på länge, men några sömnmonster dök aldrig upp.

Vi rullade iväg 21.30, och turades om att navigera. 50.000 del, mörker och ett myller av stigar gjorde det svårt i början. Men när vi kom längre ut ur stan kunde vi cykla på lite hårdare.

Vi körde mycket väg, men lade in en lång sträcka tekniskt cykling på ett MTB spår. Inga problem att köra hårt i skenet av en Petzl Ultra. Efter 4 timmar tog vi ett lite längre stopp, drack varmt, åt lite extra och blev hånade av de lokala raggarna som istället drack ur dunk och tävlade i vem som hade störst baslåda i volvon. Nu gick solen strax upp och det blev ljust. Men staden var stilla och lugn påvägen tillbaka. Tillbaka vid utgångsplatsen var vi runt 05.30. Vi hade mycket bra samarbete passet igenom och kunde hålla hög fart. Jag tror alla fick en fin genomkörare.

Efter 2 timmar sömn ringde klockan och jag och Tommy lastade kajakerna på biltaket. Vi tänkte nämligen testa lite paddling i inner skärgården. Även detta blev ett mycket bra pass. Framförallt för mig som klev utanför komfort boxen och körde surfskin. Vackert, läskigt, lärorikt! På de ruffiga passagerna körde Tommy ifrån mig i sin lite stabilare kajak. Där det var lite mer lättpaddlat körde jag istället ifrån honom. Vi tänkte inte köra från Dawn till Dusk här utan tog en fika och åkte hem efter 3 timmar.

Medans vissa roar sig på hemma plan, presterar andra på topp i Höga kusten. Jag vill passa på att gratulera Fredrik L och Marcus till en ”snöplig” andra plats på HögaKusten Multi!

Nästa vecka blir det forspaddling och fjällmaraton. Jösses vad bra man har det!

Fredrik M

Semester och träning

De två gångna veckorna har ägnats åt semesterfirande i vackra Sverige.

Vill man få grymma möjligheter till bra träningen, och prisvärt boende kan Sälen rekommenderas under sommaren. Löpning på fjället, cykling i kuperad terräng och paddling i slingrande indalsälven. Vill man dessutom cykla singeltracks i hög klass beger man sig till Rörbäcksnäs. Vi hade ingen vidare tur med vädret den här gången, men med alla dessa möjligheter gick en vecka rasande fort.

Dagarna där efter spenderade jag och Caroline tillsammans med Fredrik L och Katarina i höga kusten. Jag fick uppleva de högsta vågorna hittills från surskin, och känna surfkänslan på riktigt! Den kuperade terrängen fanns även här, och förutom några fina träningspass avgjordes mästerskap i minigolf, Stand Up Paddling, bastubad samt beach volley.

Imorgon skall semestern avslutas på ett värdigt sätt med långpass på cykeln.

Fredrik M

Långpass en lördag i juli

Lördagen 16:e maj hade vi planerat ett lite längre träningspass där vi skulle blanda löpning, cykling och paddling. Det var Martin, Fredrik M, Marcus, Elin, Johan, Fredrik L och jag som träffades strax efter 10 för att börja med ett löppass.

Johan, med viss hjälp från mig, hade satt ihop en orienteringsbana kring Mesta, Vilsta industriområde och Skjulsta som samtliga utom Johan (som i vanlig ordning var lite förkyld i ena näsborren) och Fredrik L som skulle bli sen gav sig iväg. Det blev en runda som blandade bebyggelse och skog och vi turades om att orientera till de 10 kontroller som var utritade. Enligt min klocka blev det drygt 16 km på knappa 2 h, ingen världsmästartid men vi diskuterade lite olika vägval och såg det som teknikträning.

Efter löpningen var det dags för cyklingen och även här hade Johan och jag ritat ut en mtb-orientering, denna gång i skogen söder om Bälgviken. Det blev transportcykling på framförallt grusväg till startplatsen där orienteringsbanan tog vid. Vi var lite nervösa eftersom kartan vi använde oss av var från -96 men orienteringen gick bra förutom att Fredrik L:s bakväxel fick en smäll och blev skev. Det löstes dock med rörtång från snäll local och lite fältmässigt mekande av Fredrik M. Min klocka fick spelet efter dryga 3 mil och påstod att batteriet var slut, den hoppade dock igång igen några kilometer senare och min sträcka blev drygt 5 mil på 2,5 h.

Sista sträckan för mig blev paddling där de rika killarna paddlade sina fina surfskis. Jag paddlade en VKV Anita och var nöjd med det medan Marcus och Elin testade sin relation i en kanadensare. Martin hade åtaganden hemma som krävde hans närvaro och han rullade hemåt efter cyklingen. Även jag är hunsad och vände hem tidigare, jag gissar att min paddeltur på Eskilstunaån tog cirka 1 h, de andra var nog ute 20-30 minuter längre än vad jag var. Även om Marcus och Elin var stiliga i sin kanadensare så får jag nog säga att bratsen i sina surfskis var riktigt tjusiga och snabba. Vad gällde mig själv så tyckte Marcus och Elin att jag såg ut som Tomas Brolin, hoppas att det i vart fall var mer Parma än Leeds.

De andra avslutade också dagen med en löprunda på knappa 30 min efter paddlingen bara för att få känna på den underbara stelheten som infinner sig efter att ha pressat benen i ett antal timmar, sätta sig i en kanot och sedan försöka röra sig igen.

Nu blickar vi framåt mot Stockholm Extreme om en dryg månad, jag gissar att Johan kommer få ”halsfluss” veckan innan men ändå göra en grym tävling!

/Andreas